Alltid lika plötsligt brukar min afghanske arbetskamrat övlt Nakibullah (Chefen för 2.Kandak/1.Brigaden/209.Kåren) meddela ”…nu är det möte på gång och jag åker om fem minuter. Kommer du med?” Sällan vet jag vad det är för möte som väntar, var det skall hållas, hur länge det beräknas pågå eller vilka som förväntas komma dit. Ibland finns det tid att beordra eget fordon marschfärdigt men lika ofta är det bara att med yrvaken tolk, hoppa in i ett afghanskt fordon och åka iväg.

Jag har lärt mig att det kan vara vad som helst.

  • Ett stormöte hos provinsguvernören i Sheberghanberoende på ett oväntat besök av polisministern som därefter kan följas av en lika oväntad avstickare till Sar e Pul.
  • Ett stormöte vid NDS (säkerhetstjänsten) till vilket ett par hundra byrepresentanter kommit för att lyssna till säkerhetstjänstens, polisens och afghanska arméns vädjan om samarbete för att Afghanistans fiender inte skall tillåtas att ännu en gång komma till makten. Därefter en oväntad palao-lunch med provinsens makthavare i form av guvernören, NDS chefen, polischefen, OCC-P generalen samt min arbetskamrat chefen för 2.Kdk.
  • Eller, varför inte, en oväntad rekognosering om det skulle vara möjligt att förlägga delar av Afghanska armén i det gamla sovjetiska gasverkets arbetarbostäder.

fyra-fd-insurgenter-small Idag var ändå mötet ännu mer speciellt…

Mitt i förmiddagens stabsarbete kommer övlt Nakibullah instormande och låter meddela: ”Jag måste ner till stan’ på ett planeringsmöte för kommande operation. Det är guvernören som kallat. Kommer du med? Jag åker strax!”
I det läget har jag inte mycket att välja på och inte finns det tid att förbereda något eget fordon. På med skaljackan, New Image (Small) kontroll att mobiltelefonen och pistolen är med. Hämta tolken och så in i baksätet på Nakibullahs Ford Ranger och iväg.

fyra-ins-far-traditionell-rock-av-guvernoren-small Snön som kom under natten är borta men tidigare var det halt vilket en ANA HUMWEE som ligger på taket vittnar om. Soldater håller på att försöka vända bilen på rätt hållmed hjälp av en lastbil med vinsch. Vi anländer till guvernörens residens där säkerhetsvakterna som vanligt fäller upp bommen och som vanligt öppnar porten så att vi kan parkera på gårdsplanen. Ett bord med vit dukpå gårdsplanen är det enda som bryter mot normalbilden. Ut ur bilen och in i huvudbyggnaden. Upp på andra våningen som flera gånger förut och in i guvernörens arbetsrum.
Där återfinns som vanligt kända ansikten i form av vice guvernören, NDS-chefen, polischefen och generalen från OCC-P. Inget te serveras hinner jag reflektera över innan guvernören själv anländer. Lika plötsligt som vi åkte iväg lika plötsligt går vi ut på gårdsplanen.

Nu är (plötsligt) gårdsplanen halvfull av äldre skäggiga män som står uppställda i öppen fyrkant med öppningen mot bordet med den vita duken varpå man nu även fått fram en afghansk flagga. Genom tolken får jag reda på att man väntar att några dushman (fiender) skall komma och överlämna sig själva och sina vapen. Efter en stund öppnas porten ut mot gatan och in kommer fyra skäggiga beväpnade män. En med kalasjnikov (automatkarbin), en med PKM (kulspruta) och två med RPG (raketgevär). Automatkarbinen med magasin och kulsprutan med kassett. Provinsens representanter, som tidigare samlades i guvernörens rum, tränger sig fram för att med fasta handslag välkomna insurgenterna. Så gör naturligtvis även jag tillsammans med Nakibullah. Strax tar de beväpnade plats vid bordets ena sida och provinsrepresentanterna vid den andra. Vapnen läggs ned med mynningarna riktade mot dem själva och efter bön håller guvernören ett kort tal där han tackar de numera f.d. insurgenterna för att de valt rätt. De f.d. insurgenterna får varsin traditionell afghansk rock över axlarna av guvernören själv och ledsagas sedan in i huvudbyggnaden.

ett-av-husen-i-fd-sovjetiska-arbetar-lagret-small Efteråt visade det sig att Nakibullahhade varit lika ovetande som jag om vad för ett möte vi kallats till.

Text:  övlt Gustaf
Senior Mentor OMLT Kandak