Bilderna är tagna under samma operation, dock av enhet ur FL.


“Our house, in the middle of the street. Our house, in the middle of the street. Our house, was our castle and our keep. Our house in the middle of the street. Our house, that was there we used to sleep..”.

Grabbarna trallar muntert på den gamla Madnessdängan i takt med att sovsäckar och liggunderlag bärs in i den spartanska lerbyggnaden som utgjort plutonens hem under den senaste veckan. Beskrivningen hus kan kanske diskuteras, sovplatsen har visserligen väggar och tak men saknar både dörr och täckta fönster och påminner mer om en ruin än om ett hus. Öppningarna ut i afghannatten släpper förvisso in minusgradig kyla men innebär också att insomnandet sker inför siluetter av tusenmeterhöga bergstoppar i alla riktningar. En vy som på sitt sätt påminner Norrland och Skulebergets branta sluttning, något som ger en trygghet i kvällsmörkret.

“…Our house in the middle of Kohistinat. Our house it has a crowd. There is always somthing happening. And its usually quite loud…”

Förläggningen är belägen mitt på det lokala torget i byn vi hade natt förläggning. Under dagen uppstår ett komplicerat myller till följd av de afghanska säkerhetsstyrkornas engagemang, av barn och förbipasserande för vilka vi är veckans attraktion, och givetvis det egna kompaniets febrila arbete med underhåll, planering och posttjänst. Platsen är betydligt tryggare än förläggningsplatser som används tidigare under operationen men skiljer sig ändå avsevärt från den ordinarie stationeringen i det med murar inhägnade provinskontoret som kompaniet bor i. Situationen gör att personalen skärper sina sinnen.

Tredje skyttekompaniet, med tillförda specialistenheter och mentoreringspersonal, OMLT, har under en veckas tid genomfört operationen tillsammans med afghanska säkerhetsstyrkor. Denna dag är huvuduppgiften att ta sig upp till en på 2800 meters högt belägen mast som tidigare behärskats av motståndsmän, insurgenter. Kontroll av masten, och dess strategiska position, har under operationen visat sig bli en nyckel till framgång. Rykten gör dock gällande att en större grupp insurgenter har anmält sig intresserade av att lämna över sig till de afghanska säkerhetsstyrkorna.

“…Our Galt is so house-proud. Nothing ever slows her down. And a mess is not allowed. Our house, in the middle of the street…”

Pansarterrängbilen – ”Galten” – skriker på låga växlar längs slingriga serpentinvägar med branta sluttningar bara decimetrar från vägbanan. Längs vägen passeras den främre ledningsplatsen med fordon som bevakar bergstoppar och dalgångar och senare den plats där den framskjutna sjukvårdsresursen spenderat natten för att vara redo i det fall något skulle hända i anslutning till masten. I takt med att toppen närmar sig sjunker temperaturen, snögränsen passeras och vyn ner mot dalen uppenbarar sig i all sin prakt. Så plötsligt, runt ett krön, uppenbarar sig en stor skara människor. Gruppens tornskyttar anmäler, vapen, och alla övergår till fullt fokus. Radion sprakar och OMLT, som redan finns på toppen, meddelar att hundratalet insurgenter har anslutit toppen för att lägga ner sina vapen och lämna över sig till de lokala myndigheterna. Detta gäller även den skara som just dök upp bakom krönet.

Tillsammans nås toppen; de numera fredliga insurgenterna till häst och ISAF med fordon.  Där uppe utbryter ett myller, tidigare insurgenter, afghanska säkerhetsstyrkor, svensk personal i en livlig diskussion. Situationen är overklig men framgången är ett faktum. De överlämnade insurgenterna avses omhändertas inom ramen för ett projekt där de skall införlivas i det afghanska samhället. Förhoppningsvis faller det ut på ett bra sätt med en säkrare omgivning som följd.

Nöjda vänder den svenska personalen tillbaka mot ordinarie förläggningar. Nu väntar några dagars vård och iordningställande av utrustning; en tillvaro där dusch och ombyte existerar och måltiderna inte måste drivas in i kroppen. För delar av gänget infinner sig snart en brinnande iver för nya uppdrag, andra står i tur för att åka på en välförtjänt ledighet med nära och kära hemma i Sverige…

“…Brother´s got a date to keep. He can´t stay around. Our house, in the middle of our street…”

/Tomas EAS