Vi möttes upp på Karlberg. Jag Welfare Officer, efter två veckors leave, och Lars-Göran, Chef G1 som kom med underlaget ganska direkt från Afghanistan och började sin leave med dessa träffar. Anhörigträffens innehåll bestod av ett bildspel med bilder och text från olika enheter ur förbandet. Därefter en presentation av stress och information kring hur det är för både soldaten och familjen att komma hem. Slutligen gavs information från både fredsbaskrar, soldathemsförbund och invidzonen med all hjälp de har att erbjuda.

Karlberg var första anhalten  med ca 88 deltagare och det kändes tyvärr lite stelt då det var första gången och mterialet inte var ”vårt” utan inlämnat av enheterna. Det var svårt att veta hur mycket man skulle prata till bildspelet och jag körde hela bildspelet själv utan att ha kunnat se hela materialet innan då det var för stort att skickas över nätet. L-G pratade därefter om förberedelser inför hemkosten av soldaterna. Det blev en försöksrunda som slutade i att vi gick 30 min över uppskattad tid på bildspelet och därför drog in rasten för att försöka hålla tiden vilket inte gick trots det. Det upplevdes som jobbigt för de anhöriga tyvärrr att sitta still och lyssna så länge. Men vi drog lärdomar av vårt första uppdrag, utvärderade och planerade om inför nästa anhalt.

Morgonen efter flög vi till Umeå där vi höll andra träffen.

Anhörigträff i Umeå.

Anhörigträff i Umeå.

Vi pratade lite fortare till bildspelet och såg sedan till att ha en välbehövlig paus för både anhöriga och talare. Några av de ca 30 anhöriga hade rest så långt som från Boden, dvs en resa på 30 mil för att närvara på träffen. LG och jag delade på bildspelet denna gång vilket kändes ”lättare”. En soldat ur andra skyttekompaniet fanns med och kunde berätta lite mer kring deras bilder. Efter bra feedback och avsked av anhöriga gick resan vidare mot Umeå tågstation där nattåget till Skövde skulle gå.

Tåget var dock försenat så LG och jag hade en lååång, givande och spännande lördagskväll på stationen, väntandes, medans vi undrade vad alla andra hittade på en kväll som denna.  Till sist klev vi på tåget som tog oss till Skövde. Både jag och LG somnade kvickt in till SJ´s skumpande rörelser. Man blir trött av att resa.

Väntan på Umeå tågstation

Väntan på Umeå tågstation

 

Nattåget mot Skövde

Nattåget mot Skövde

Väl framme i Skövde, med flera timmar tillgodo innan anhörigträffen åkte vi på sightseeing. Efter att ha gjort Skövde runt ett par varv åkte vi upp till Billinge och tittade på utsikten över hela staden .

Utsikt från Billinge.

Utsikt från Billinge.

På eftermiddagen väntade vi en stund utanför soldathemmet i den sköna vårsolen tills vår kontaktperson kom och öppnade. Även på denna träff gick det smidigt och de anhöriga verkade nöjda med den information de fick.  Innan vi lämnade skövde mot sydligare breddgrader fick vi ett fint missionsljus med oss hem att tända i kapellet på CNL. Varje vecka på samma tid tänder de ett ljus för oss i Skövde. Stort tack till soldathemmet för omtanken.

Soldathemmet i Skövde.

Soldathemmet i Skövde.

Skaraborgs regemente, P 4

Skaraborgs regemente, P 4

Anhörigträff i Skövde.

Anhörigträff i Skövde.

Resan till skåne gick bra och sent på kvällen fick vi båda gå och lägga oss i våra egna sängar. L-G somnade nog före mig då jag hade 2 timmars längre resa. Man ska ju bo längst ner i Skåne!

Efter en dag hemma med nära och kära var det dags för anhörigträffen i Revinge, Vid detta laget kunde vi bildspelet som ett rinnande vatten och visste exakt vad som skulle sägas till varje bild så det gick smidigt och lättsamt och vi slog vårt mål med att köra bildspelet på max en timme. Efter 59 minuter exakt tog vi paus och åt en enormt god fika i matsalen som bestod av både rostbiffsmacka och en sanslöst stor kladdkakebit med vispgrädde. Resten av kvällen gick som den skulle och vi åkte därifrån med många hälsningar till nära och kära i Afghanistan från deras familjer.

Dagen efter lämnade jag sverige för att ta mig tillbaka till CNL medans L-G fick stanna och genomföra den sista träffen, repris i Revinge, alldeles själv. Hur kan det ha gått utan mig?!?

Denise, welfare officer

 

Läs mer om att komma hem efter utlandstjänst på Försvarsmaktens webbplats.