Frosten gnistrar på taken endast AS är vaken.

Klockan håller strax på att passera midnatt den 22. Kylan är påtaglig då vi passerar ut ur den spartanska polisstationen. Planen och riktlinjerna för det nyss påbörjade dygnet är klara och därmed är en mycket lång dag till ända. Utanför möts vi av GA som trots den sena timmen vakar. Natten är klar och frosten glimmar i månljuset.

Galten rister och river innan den går igång. Jag och tolken går sakta framför galten längs Jarghans smala gränder. Då vi passerar in på checkpointen kan vi se posterna stå och röka. Lite längre in kan vi skymta Alpha Sierras soldater som endera blickar ut över dalgångarna som markerar gränserna för eldområdet eller stridssover på backen under terrängbilarna. Allt är kav lugnt.

Tidsplanen för dagen klaras snabbt ut med chefen Sierra Golf. Reveljen fastställs till 0400. Han försvinner därefter in i den intilliggande skolan som i nuläget tjänar som ANA-kompaniets förläggningsplats. Själv tar jag plats bredvid plutonssignalisten under ledningsfordonet.

Reveljen sker stilla från man till man. Natten är fortfarande klar. Ingenting sägs. Förläggningsmaterielen packas resolut in i fordonen.

I den intilliggande skolan rullar ANA-soldater ihop sina mattor. Insvepta i yllefiltar och sjalar tar de därefter plats på flaken till sina pick-uper. Chefen OMLT dyker upp vid ledningsfordonet och meddelar att ANA flyttat fram sin avmarschtid en timme.

Gruppcheferna samlas för en snabb ordergivning i mitten av stridsbasen. Den tjocka dieselröken från chokade fordon gör den klara natten med ens grumlig.  Strax därefter anmäls framryckningsberedda.  Färden går österut genom mindre byar. Trots den arla morgontimmen skymtar herdarna och deras får genom dammuppkastet.  Solen stiger sakta över bergkedjan i sydöst. Dalgången skuggas fortfarande av av det lodräta massivet i söder.  Kylan dröjer sig kvar. Ytterligare en dag tar sin början.

Alpha Sierra