FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddra bland inlägg publicerade i januari, 2011

Nu har första Skyddskommittén haft sammanträde på CNL. Organisationen har öppnat till detta forum för att arbeta med förbättringar av arbetsmiljön i insatsområdet. Målet är att verksamhet och lokaler ska vara, vare sig det rör fysisk eller psykosocial arbetsmiljö, så bra som möjligt och följa svensk arbetsmiljölagstiftning. Detta är ett gediget och omfattande arbete som sträcker sig över många områden för att skapa ett ”mini-sverige” där arbetsgivare och arbetstagare ska arbeta i en professionell och stimulerande arbetsmiljö så lik Sverige som möjligt.

bild-fs20-amk

Tillsammans satt arbetsgivare som representerade linjeorganisationen med förtroendemän som representerade arbetstagarna för att arbeta fram ett konstruktivt koncept för utveckling av den systematiska arbetsmiljön. Upprättandet av en handlingsplan för förändring var en central punkt på dagordningen. Detta interaktiva dokument kommer sedan att leva vidare som dokumentation till efterkommande kontingenter för att bibehålla utvecklingen framgent.

De initiala skyddsronderna är nu färdiga där arbetsgivare med stöd av förtroendeorganisationen, med den senaste utbildningen i arbetsmiljöarbete, har gått igenom CNL’s arbetsmiljö. Det tittades på stort och smått; från ombyggnationer till trasiga lampor, likväl som trivsel, stress och medinflytande.

Vi ser fram emot en god utveckling av vår arbetsmiljö för att göra den så säker som möjligt. Det är viktigt för hälsan att trivas i den miljö man arbetar. Därför tas den psykosociala arbetsmiljön i beaktande. Tillsammans ska vi verka för en modern och professionell arbetsplats där Säkerhet och Välbefinnande är ledord.

Muhammad Azim, Chimtals direktör för jordbruksfrågor kunde dela ut fyra ton veteutsäde och sex ton gödsel till 80 jordbrukare i byn Ali Zayi, väster om Mazar-e-Sharif. Utdelningen skedde under en Shura – byråd – tillsammans med provinskontoret, byäldstar och Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif (PRT MeS). Förbättrad säkerhet efter operation Ebtekar möjliggjorde utsädesprojektet och ska stärka bybornas försörjning inför våren.

Läs hela artikeln på forsvarsmaktens webbplats!

Jag och Daniel vill framföra ett stort tack till alla Er som hade möjlighet att ta er tid att komma till anhörigträffarna den gångna helgen. I skrivande stund så vet jag att några av Er har fått hem sin soldat på välförtjänt leave medan andra får hålla sig till tåls ytterligare en tid. Efter återkomsten till förbandet i Afghanistan har intresset varit stort om hur träffarna fortlöpte, vilket vittnar om engagemanget även här nere.

Hälsningar från Revinge.

Från vår sida blev det många intressanta möten med Er under efterföljande fika. Det uttrycktes många tänkvärda deviser som jag tror att ni alla har gemensamt.

”Jag älskar det ni gör, men hatar att min son är med.”

”Ni gör ett fantastiskt jobb därnere. Var rädda om er.”

”Jag blir så orolig när han inte har hört av sig på ett tag.”

”Bloggen är jättebra. Även det lilla vardagliga budskapet är välkommet.”

Vi fick även med oss hälsningar till Era soldater. Det är inte lätt att komma ihåg varenda hälsning, men vi har gjort vad vi har kunnat.

För Er som inte hade möjlighet att närvara kommer vi att skicka ut en kortare variant av informationen från träffen. Vi använder samma förfaringssätt som tidigare vilket gör att den går ut till alla anmälda anhöriga.

Datum för nästa anhörigträff kommer att publiceras på bloggen så fort vi har fått klartecken från våra värdförband.

Stefan Nilsson
Stf Personalchef
FS 20

PS. Cheferna för NSE och för stabs och understödskompaniet har skrivit hälsningar till anhöriga som inte hade möjlighet att närvara vid anhörigträffarna. Ni kan läsa dem här nedanför.

Jag vill med detta brev beskriva vardagen för soldaterna vid stabs- understödskompaniet i Afghanistan och inte minst framföra min och deras hälsningar till er anhöriga. Ännu en gång vill jag tacka för det stöd som ni ger oss under vår insats. Telefonsamtal, hälsningar och brev från er är mycket värda och de motiverar oss till att göra ett ännu bättre arbete. Kontakten med familjer och vänner har särskilt stor betydelse under jul och nyår, eftersom vi normalt sätt brukar fira den tillsammans med er.

Enheterna vid stabs- understödskompaniet, PL, påbörjade att lösa sina huvuduppgifter ungefär en vecka efter ankomsten till Afghanistan. Anpassningen till den nya miljön i kombination med avancerade uppgifter, bidrog till att arbetsbelastningen stundom var väldigt hög. Kompaniet var dock väl förberett och soldaterna gjorde sitt yttersta för att lösa sina uppgifter på bästa möjliga sätt. Klimatet var högst varierande. Det skiftade mellan -5 till +18 grader Celsius, vilket kan jämföras med en vår i Mellansverige. Arbetstemperaturen i december uppfattades i allmänhet som betydligt mer gynnsam, jämfört med de 45-50 grader som den kan uppgå till under perioden juni, juli och augusti.

PL huvuduppgift är att understödja andra förband och enheter med funktioner och specialistkompetens, vilket innebär att våra enheter ofta är utspridda över en relativt stor yta. Ytan som förbandet uppträder i är ca fyra gånger så stor som Skåne. Ibland kan PL enheter lösa dessa uppgifter flera veckor i streck, vilket ställer höga mentala och fysiska krav på den enskilde soldaten. I skrivande stund befinner sig flera av kompaniets enheter ute på en längre operation, bland annat sjukvårdsgrupperna och gruppen med obemannade spaningsflyg. Under operationer arbetar de flesta av stabs- understödskompaniets grupper ofta i nära samarbete med andra förband exempelvis 1. skyttekompaniet. Detta samarbete fungerar mycket bra.

Under de tuffa förhållanden som förbandet uppträder i är det särskilt viktigt att de logistiska behoven säkerställs. Maten på Camp Northern Lights (CNL) är av hög kvalitet. Det är inte ovanligt att det serveras oxfilé med potatisgratäng och nybakad äppelpaj till efterrätt. Gravad lax är populärt och serveras mer eller mindre dagligen som ett alternativ.  Detta är ett välkommet avbrott till den mat som äts av grupperna när det är på fältet och arbetar. Kosten består då mestadels av ”rations” (frystorkad mat) som förstärkts från köket med Bullens pilsnerkorv och köttbullar i gräddsås. Kombinationen bra mat, en varm dusch, rena kläder och ett samtal hem gör tiden på CNL värdefull, även om det kanske bara blir ett par timmar eller något dygn.

Vissa av våra enheter har sina huvudsakliga arbetsuppgifter på CNL exempelvis sambandsgruppen, som bland annat möjliggör att vi kan ringa hem och skriva mail. Arbetsdagen, det vill säga varje dag, präglas av rutintjänst och möjligheterna för denna grupp att komma utanför murarna som omgärdar CNL är begränsade. En möjlighet som sambandsgruppen har är att ingå i de fotpatrulleringar som kompaniet är ansvarig för. Förutom möjligheten att se vad vårt och våra föregångares arbete konkret resulterat i, såsom fungerande flickskolor och vårdcentraler, syftar fotpatrulleringarna till att ta reda på vad som försiggår i vårt närområde i stort och smått. Exempelvis kan det vara att ett bröllop ska hållas och därmed kommer vissa vägar vara fyllda av människor under en viss period. Det innebär i sin tur att våra enheter måste välja andra vägar så att vi inte stör högtiden och att förbanden inte fördröjs inför lösandet av övriga uppgifter.

Jag hoppas att jag kunnat ge er en övergripande bild av vår tillvaro i Afghanistan. Många uppgifter väntar oss och jag känner att stabs- understödskompaniet är väl förberett på att möta dessa. Ert stöd är en grundsten för att vi skall kunna lösa våra åtaganden på bästa sätt och det känner jag att vi får. Ha en riktigt god fortsättning på det nya året.

Mattias, chef för PL

Det svenska NSE:et har haft en innehållsrik start på sin mission. Det har varit många nya intryck att ta in och vi har haft fullt upp ända sedan vi tog över ansvaret på Camp Birka. Det började med att vi skulle avrusta och skicka hem alla soldater på FS19. Då fick killarna på huvudförrådet verkligen jobba hårt, allt ifrån vapen och skyddsvästar till strumpor och kalsonger skulle lämnas in av FS19, för att sedan packas i pallar och skickas hem till Sverige. Det har varit ett stort jobb.

På huvudförrådet (HF) förvarar vi allt ifrån granatgevärsgranater till sko-snören. Det stora jobbet för grabbarna framöver kommer att bli att hålla ordning på allt som åker i höger och vänstervarv och som skall ut till förbandet när de behöver ny mtrl eller deras befintliga utrustning behöver bytas ut.

Här packar HF paletter innan det är dags att skicka hem mtrl till Sverige.

Själva staben på NSE:t består av Jerker som är chef och ett antal andra specialfunktioner såsom Movcon som ansvarar för alla transporter till och från Sverige, Paymaster och Dep Paymaster som ansvarar för ekonomin på den svenska kontingenten och all posthantering till och från Sverige, Logistikofficer och Logistikassistent som sköter allt vad logistik heter och Fortifikationsofficerare som tar hand om all byggnation och brandsäkerhet runt om på våra olika camper. Vi åker fram och tillbaka mellan de svenska camperna för att i görligaste mån kunna stödja med den kunskapen som vi besitter.

Paymaster Roland och Dep Paymaster Karin sorterar julpost på CNL.

Birgitta, Karin och Janne är på väg ut på uppdrag på Marmal i den mycket populära och välanvända ”Mulen”.

Killarna på verkstaden har även de haft mycket att stå i ända sedan de kom ner. Hjulfordonsgruppen har varit fullt sysselsatta med att ta hand om fordon som behöver repareras. Grabbarna har gjort och gör ett suveränt jobb genom att arbeta långa dagar. De får även bidra med sina specialistkunskaper när det kommer till lagning av truckar och vattenpumpar och de har t.o. m fått laga en ”padda” till de lokala arbetarna som gjuter betongplattorna hos oss. Arbetsuppgifterna varierar mycket och det är något som alla uppskattar.

Tomas och Sven-Ola inuti en Pansarterrängbil ”Patria” (Patgb 203).

Rickard som är chef över verkstaden har många olika delar att hålla koll på

Specrepgruppen jobbar med allt möjligt, såsom kontorsmaskiner, welfareutrustning, sambandsutrustning, vapen m.m. Till och med löpbanden från det norska gymet skickas till oss för reparation. Verkstaden har även en bärgningsgrupp som har beredskap dygnet runt.

Andreas och Emil är chef över Specrepgruppen respektive Hjulfordonsgruppen.

Camp Birka, där vi arbetar och där vi har våra kontor resp verkstad och förråd, ligger på en norsk camp, Camp Nidaros. På den norska campen bor vi i stora fina tält där varje person har en ”kupa”. Kupan består av en säng och ett skåp att förvara sina grejer i. Vissa av oss har haft turen att få en ”dubbelkupa”, dvs. två st ”småkupor”, där man kan öppna upp en tältvägg emellan och därmed sprida ut sig lite mer. Även om det låter enkelt så trivs vi rätt så bra trots att flygplatsen ligger en knapp kilometer från oss.


Vi har mitt i allt jobb hunnit med att fira jul och nyår. För vissa av oss som spenderade julen och nyåret på vår svenska camp CNL bestod helgerna av mycket mat och onyttigheter. De som firade på Camp Marmal fick möjligheten att prova på lite olika typer av julfirande då vi är många nationaliteter som bor här. Marmal är en stor camp och det finns 3 olika matsalar att välja mellan, den tyska, den amerikanska och den norska. Den amerikanska matsalen är välbesökt av en del av oss. En sak som lockar där är deras gigantiska efterrättsbord som allt som oftast består av glass, paj, kakor, chips m.m. På lördagar bjuder norrmännen på våfflor i sin verkstad och dit är vi svenskar välkomna.

En del av oss åker några gånger i veckan till CNL för att jobba eller gå på möte. Matsalen där bjuder alltid på väldigt god mat och det finns alltid något som passar alla. Även där finns det i princip varje dag någon form av efterrätt. Så ni som tror att vi svälter här nere…

Ni har fel!

En del av NSE:t har varit ute och gått en NOOR-patrull i närområdet runt den svenska campen CNL. NOOR betyder ljus på det Afghanska språket dari. Syftet med det är att komma ut och visa lokalbefolkningen att vi finns och att vi vill hjälpa. Så fort vi kom utanför campen började barnen flockas runt oss. De var alla väldigt fascinerade av våra digitalkameror och ställde gärna upp på bild för att i gengäld få se sig själva på kameradisplayen. Det var en patrull som bestod av många intryck.

Del av NSE:t ute på fot-patrull.

Till sist vill jag säga TACK till er anhöriga för ert stöd. Ni ska vara stolta över era soldater här nere i Afghanistan. De gör ett fantastiskt arbete och utan ert stöd hade de inte varit här för att i sin tur stödja den svenska kontingenten med sina specialistkunskaper. Jag vet att de är värdefulla hemma men de är även väldigt värdefulla här nere i Afghanistan. Ert stöd hemifrån gör att vi kommer kunna lösa våra uppgifter på bästa sätt.

Jag sa på Anhörigdagen på Livgardet att vårt NSE är ”The Best One Ever” och det står jag fast vid.

Vi har det som krävs!

Jerker, Chef NSE

Jerker ute på NOOR-patrull.

”Uppsittning, Marchfärdiga!” ljuder plutonchefens röst från vagnchefs-luckan. Alla vet vad dom ska göra. Soldaterna i gruppen, kamrater och kollegor, har tränat på livgardet för att vara så beredda som möjligt för dagen då träning i fred byts mot strid i väpnad konflikt. Jag tar på mig stridsutrustningen och de sista detaljerna; hörselskydd, handskar och hjälm. Därefter kliver jag med vant steg in i 90an och ropar ”Lucka” innan jag ställer mig posto i stridsluckan.

Dagen har nyligen grytt och den bleka solen stiger över ett kallt ökenlandskap. Vi har sovit ute för att kunna påbörja fotpatrullen i en av de många byarna tidigt. Mina kollegor och jag vill åstadkomma saker under insatsen, att faktiskt få göra den uppgift vi tränat för så länge. Därför är vi ivriga att komma igång med dagens arbete.

Vi närmar oss byn i ett lugnt tempo, ingen stress som hemma i sverige. Här löser vi uppgifter för att vi vill och på bästa sätt. Vi gör avsittning, grupperar och fördelar den materiel som ska med: kommunikationsutrustning, stridssjukvårdarväskan och ISAF news för att sprida informationen om våra förehavanden till de få som är läskunniga. Tolken är med för att kunna sköta samverkan med lokalbefolkningen. Snart är vi redo och påbörjar fotpatrullen.

Vi närmar oss byn som fortfarande håller på att vakna. Det känns tryggt att ha stridsfordon att åka i. Bra skydd och bra kanon. Vi beger oss till fots mot byn. . Husen och compounden är byggda i samma ljusbruna bajs-väggar som överallt i Afganistan. Det ser likadant ut överallt. Det är fattigt och bönderna börjar så sakteliga bege sig ut för att gräva i fälten med spaden på axeln. ”Det grävande folket”. Dom gräver till och med på natten.

Åsnor och hundar strövar omkring i egen takt utan speciella inhägnader eller koppel. Barnen här är ovana att se ISAF soldater eftersom byn ligger långt ut på landsbygden. Inne i Mazar vinkar alla barn och gör tummen upp eftersom de är vana med ISAF’s närvaro. Här är de mer nyfiket avvaktande.

Det är nästan folktomt i byn vilket är lite oroande. Frånvaron av det normala är en förhöjd risk för att något skall hända, t.ex. eldöverfall, IED- attack eller båda. Man märker på kollegorna genom ögonkast och kroppsspråk att alla är redo. Något kan hända.

En bit in i byn närmar sig en gammal gubbe bakifrån mot kolonnen där jag går. Jag hälsar på honom ”Salaam Aleikom” och han svarar. Därefter säger jag ”Tarjuman” vilket betyder tolk. Han verkar pratglad så jag ropar till gruppchefen så att han och tolken kan prata med gubben.

Medan gruppchefen och gubben samverkar så står jag och passar mitt tilldelade eldområde. Jag tittar ut bland spartanska hus, enstaka höbalar och diverse skräp som människor lämnat efter sig vind för våg. Jag väntar. Soldater är experter på att vänta. Hurry up and wait! Så småningom fortsätter patrullen och vi har gått igenom nästan hela byn. Vi pratar med några människor till och lämnar sedan bebyggelsen och gör uppsittning i våra stridsfordon.

Vi åker en bit ifrån byn och tar en kort rast. Nu skördar vi frukten av vårt arbete och får av gruppchefen veta att vi fått svar på de flesta av våra frågor. Det känns bra att vara ute på fotpatrull, att få vara nära det folk som vi bringar säkerhet till. Det känns bra att dom uppskattar det. Hoppas bara att den Afganska regeringen kommer på fötter och kan sköta landet utan ISAF.

Nu står vi och hänger i vagnsborgen. Försvaret är riktat utåt i alla riktningar och vi har den lediga stunden. Vi snackar skit, röker och pratar om patrullen. Helt plötsligt så hörs automatsalvor eka över nejden. Tempoväxlingen är ett faktum. En febril aktivitet påbörjas och snabbt är vi uppe i vagnarna beredda att möta det eventuella hotet. Det är en spännande arbetsmiljö. En situation som ingen kan förstå om de inte varit med om det själva. Det är en extrem och hotful miljö med mycket potentiell stress som vi soldater trivs i.  För mellan kollegor så skrattar, fikar, skojjar, lever och väntar vi.

Andra mentoreringsperioden är nu genomförd och vi är återigen på Camp Northern Lights för att vila upp oss själva, reparera fordon och duscha varmt då vår varmvattenberedare bestämt sig för att döden dö.

Under denna period så har vår bekvämlighetsfaktor ökat multipelt, den enes död den andres bröd sägs det och när vi fick tillgång till det nedlagda Po Sheb så länsade vi (läs Niklas, Stefan och Mats) stället så väl att även den mest erfarne koppartjuven hade blivit avundsjuk.

Resultatet från räden blev två nya soffor, 12 logementssängar som ersätter de tältsängar vi tidigare vilade våra lekamen i samt lite annan bra-att-ha utrustning. Sammantaget gör detta att vi nu har en väl tilltagen wellfare-yta med tv, xbox och två sköna soffor som till och med Mats kan sova i.

Parallellt med detta så har vi bland annat hunnit med att genomföra en ”kvällspatrull” med ANA samt bevittna ett antal utbildningspass som ANA genomför internt. Vid dessa utbildningspass så fick vi på OMLT chansen att iklä oss rollen som elever för omväxlings skull.

Utbildaren blir utbildad

Peters snärtiga isärtagning och ihopsättning av PKMen belönades med applåder

Generalmajor och chefen för armén Berndt Grundevik har besökt oss. Han fick under besöket bland annat träffa våra motparter på 3. kompaniet samt en kortare genomgång av situationen i stort och livet i smått på FOBen. Bild3 och 4

Arméinspektören Berndt Grundevik

Senare på kvällen så firades det nya året in tillsammans med det svenska skyttekompaniet, generalmajoren samt våra afghanska kollegor. Huruvida den svenska sillen kommer införas i det afghanska köket låter vi vara osagt.

Under väpnade konflikter finns olika konventioner och lagar som styr militärens våldsanvändning, för att undvika mer våld än nöden kräver i strid och stridsliknande situationer. Enkelt uttryckt: ”soldatregler”.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Trots att vi befinner oss flera 100 mil hemifrån blev det Julafton även här i Mazar-E-Sharif. Vissa på NSE:t valde att fira julafton på den svenska campen CNL och vissa valde att stanna på Camp Birka och fira jul med norrmännen på deras camp, Nidaros.

För de som skulle spendera Julafton på CNL började förmiddagen med en fordonsmarsch från Birka till CNL.

Jerker håller genomgång innan vi skall rulla till CNL.

Väl framme på CNL serverades det lunch och självklart var det risgrynsgröt. Det fanns även glögg, pepparkakor och lussekatter. Allt för att höja julstämningen så gått det gick. Efter att ha intagit lunchen blev det jobb för vissa och någon fick gå på ett möte. Verksamheten står aldrig stilla, inte ens när det är julafton.

Klockan 15 visades, traditionsenligt, Kalle Anka på storbildsskärm i matsalen. Uppslutningen bland de som ville se Kalle var stor och i 1 timme, precis som hemma, fick vi en liten dos av det som, för många, hör julen till.

Jerker sitter och njuter i solen.

Efter att ha spenderat resten av eftermiddagen utomhus och njutit av solens varma strålar, (vilket känns väldigt märkligt på Julafton), var det dags för julbord. Julbordet var helt fantastiskt. Kockarna i köket hade verkligen gjort ett enastående jobb. Vi fick det mesta som skall ingå i en svensk jul. Det fanns alla varianter av sill och lax. Det fanns ägghalvor, skinka, köttbullar, prinskorv, sillsallad, rödbetssallad, revbensspjäll m.m. Till efterrätt hade kockarna dukat upp ett bord med ost och kex, godis, ris a’la malta, kakor, choklad och mycket mer.  Jag ljuger inte när jag skriver att det inte var utan svårighet att behöva resa sig från bordet efter den middagen.

Det gick bra att fira jul hos norrmännen oxå trots att de serverade julebrus istället för julmust.

Resten av kvällen spenderades på mässen med trevligt umgänge och lite spel innan de flesta av oss däckade i sina sängar överväldigade av all god julmat.

Karin och Nicklas spelar fooseball

/NSE:t via Karin

Läs hela texten på Försvarsmaktens webbplats.

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2020 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions