Under hösten och vintern har det rapporterats i afghansk media om motståndsmän som ger upp och överlämnar sig till det afghanska reintegrationsprogrammet (APRP – Afghan Peace and Reintegration Program). Programmet beslutades av regeringen i somras. Tanken är att afghanska myndigheterna på sikt skall kunna hantera processen själva men i uppbyggnadsfasen ger Isaf och andra internationella aktörer stöd.
Läs artikeln på Försvarsmaktens webbplats.
Som ”Acting Senior Swede” på Camp Marmal fick jag möjligheten åka med när den norske stabschefen på RCN (Regional Command North), brigadgeneral Hals, skulle hälsa på personalen i det svensk-finska ansvarsområdet.
Vi embarkerade två helikoptrar på morgonen på Camp Marmal. Först flög vi till Camp Monitor i Sheberghan där chefen för Romeo Lima (andra skyttekompaniet) mötte oss. Vi träffade en del av personalen och gjorde en rundvandring på campen som till stora delar är en byggarbetsplats.
En styrka ur ”Sea Bees” (US NAVY Engineers) håller samtidigt på att bygga färdigt helikopterlandningsplatsen utanför. Vi mötte även representanter för ANA (Afghan National Army). Jag fick också chansen att prata lite med fortifikationsofficeren Joakim.
Efter ett par timmar var det dags att flyga vidare till Sar-e Pul för att hälsa på tredje skyttekompaniet (Sierra Lima). Det blev en träff med personalen samtidigt som vi åt en sen lunch.
Därefter drog vi österut för att hälsa på provincial office i Aybak i Samangan. Den finske chefen på plats tog emot och redovisade läget.
Jag hade samtidigt uppgiften att förlänga kontraktet med de två lokala husägarna som vi hyr av, när jag ändå hade vägen förbi.
Efter väl förrättat värv var det bara att invänta helikoptrarna igen en bit från PO:t. Flygningen gick både över bergen och över den släta öknen. Över bergen var det en fin utsikt genom den öppna bakre dörren.
PRT MeS runt på 8 timmar = en mycket bra och intressant dag!
Gott Nytt År hälsar
Övlt Jerker Westdahl
Chef NSE FS20
En hälsning från OMLT Darzab. Här följer en rundvandring i vårat boende och bilder från framryckning i bergen.
Välkommen till Darzab
Ett av sovrummen
Köks- och duschfacilitet
Matlagning på hög nivå
Vakthund med begränsad förmåga
Sambandstjänst med byn Darzab i bakgrunden.
Överlag mycket sten
Det svenska NSE:t (National Support Element) arbetar på den svenska campen Birka, som ligger inne på den norska campen Nidaros. Nidaros ligger i sin tur på den stora tyska campen, Marmal.
Campen är ganska ny och det har hittills inte funnits någon flaggstång med den svenska flaggan på Camp Birka, därför tyckte NSE:t att det var dags att ändra på det. Några dagar före Julafton bestämde Chefen för NSE:t att vi skulle montera upp en flaggstång utanför stabsarbetsplatsen. Under byggledare Stefan Dalkvists kommando monterades flaggstången upp. Det krävdes bl.a. ett vattenpass och en dos tålamod för att få bottenplattan att ligga plant emot backen då marken lutar en hel del.
/NSE
När flaggstången väl var på plats kunde vi äntligen premiärhissa den svenska flaggan.
Den sista dagen av år 2010 spenderade stora delar av 3:e skyttekompaniet i solskenet vid buzkashiplanen.
I Sar-e Pul så spelas buzkashi på en plan i utkanten av byn på fredagar under vintern. Fredagar i Afghanistan är att jämföra med svenska söndagar dock så är afghanerna noggrannare med att man ska vara ledig då.
Buzkashi är en traditionell centralasiatisk hästsport som går ut på att plocka åt sig ett getkadaver och rida iväg med det (buz ”get” och kashi ”dragning”). Buzkashi kan spelas som lagsport eller som i det här fallet som en individuell sport.
I den individuella varianten av sporten, Quarajai, ska ryttarna rida med kadavret runt en flagga på ena sidan av fältet och sedan kasta det i en cirkel. Denna sport är mycket hård och det visas lite pardon. Hästarna får både sparkas och bitas (något som plutonchefen Tobias fick erfara under spelets gång).
Via samverkansofficerarna Gustaf och Christian så hade det ordnats så att en av deras kontakter skulle förklara spelet och se till så att tre tappra män ur kompaniet skulle få låna hästar och delta i spelet.
De tre tappra männen var plutonchefen Tobias, gruppchefen Glenn och ställföreträdande gruppchefen Stig alla ur skytteplutonen på kompaniet.
Detta var ett utmärkt tillfälle att umgås med det afghanska folket och visa att vi ifrån ISAF är här för att jobba med och för dem.
Jag låter bilderna tala för sig själva.
/Gustaf LNO 3:e skyttekompaniet
Det gick vilt till.
Rundning av flaggan.
Tobias och Glenn
Tobias och Stig
Stab- och trossplutonen på första skyttekompaniet består av 3 grupper. Tillsammans utgör de kompaniets samlade förmåga för ledning, logistik och underhåll.
Stabsgruppen
Stabsgruppen gruppchef består av en ställföreträdande gruppchef, signalister samt soldater som har befattning skytt/förare. Gruppens huvudsakliga arbetsuppgift är att bemanna kompaniets ledningsfordon som används av kompaniledningen för att kunna leda kompaniet ute i operationsområdet. I övrigt bistår gruppen kompaniledningen i dess arbete inne på campen. Att arbeta i stabsgruppen är utvecklande och omväxlande då jobbet erbjuder en stor variation av olika arbetsuppgifter.
Ledningsfordonet, en pansarterrängbil 203.
Förläggning ute i operationsområdet. Som tur är har klimatet så här långt inte varit speciellt kallt 
Solnedgång i fjärran.
Transportgruppen
I transportgruppen finns det gruppchef, en ställföreträdande gruppchef och förare.
Gruppens huvudsakliga uppgift består av att transportera fordon och materiel kors och tvärs över det svenska ansvarsområdet, vilket innebär att gruppen redan är uppe i många mil på de afghanska vägarna.
En dag på transportgruppen kan vara väldigt varierande. Det kan vara allt från det självklara som att köra transporter till andra camper, till campsysslor såsom att köra ut vatten till olika ställen på campen, eller att fylla upp matcontainern med så kallade rations (frystorkad mat).
För tillfället håller gruppen på med att möblerna om olika delar av campen. Detta innebär många timmar i lastare och en hel del slit med bl.a. städning.
Arbetet är givande och lärorik framförallt eftersom transportgruppen får ta väldigt mycket eget ansvar. Detta uppskattas eftersom gruppen själva får tänka till på hur de vill ha det för att det ska fungera så bra som möjligt, samtidigt som det innebär en hel del mer arbete och möjligheter än vad de hade förväntat sig innan de kom ner till Afghanistan.
Arbetet vid transportgruppen är ganska självständigt vilket innebär att det kan bli långa dagar, t.ex. 07-23, men även att man ibland kan ta en sovmorgon, vilket behövs efter en sen kväll med en lång körning.
Driftstödsgruppen
Driftstödsgruppen består också av en gruppchef, en stf gruppchef men också hjulfordonsmekaniker, pansarterrängsbilsmekaniker, signal-/vapenmekaniker samt Stridsfordon 90 mekaniker.
Gruppens huvudsakliga uppgift är att avhjälpa fel, stötta skytteplutonerna vid vård samt utbilda. I driftstödsgruppens tält är det oftast full rulle, dagarna är långa men roliga och jobbet går i ett.
Då det är många fordon, i varierande materielslag så krävs det bred kompetens, vilket DSGn har. Där allt från stora saker som Stridsfordon 90 och Lastbilar till mindre saker som handburna radiosystem och automatkarbiner lagas.
Björn i DSG-containern
Kim med slägga
En vanlig dag för DSGn består av ett morgonmöte, där chefen delar ut uppgifter beroende på vilka fordon som är inne och vilka fel som kan avhjälpas på plats. Därefter börjar dagens arbete vilket t.ex. består att stötta plutonerna vid vård av vagnar. Då gruppen bidrar med allt plutonerna kan tänkas behöva, från att svara på frågor om hur saker fungerar, laga saker till att låna ut verktyg mm.
Kim, Nille och Björn i ledningscontainern.
Höjdpunkten på dagen är när transportgruppen kommer förbi med reservdelar som har beställts, har man då tur så har de även köpt med sig lite godis och läsk. På kvällen samlas gruppen igen, då delger gruppchefen lägesrapport från kompaniet, utefter denna planeras sen morgondagen.
Chefen för plutonen står för samordning och personalansvar. Arbetet är tidskrävande men väldigt utvecklande och roligt, arbetsuppgifterna varierar från stora till små och det finns alltid något att göra.
EQ är en pluton som jobbar för varandra och för kompaniet. En månad in i missionen är stämningen på topp och trots att en del saknades på plutonen så var julfirandet en trevlig tillställning med Sunes jul, julklappsbytande och glöggdrickande!
Gott nytt år och god fortsättning önskar EQ från Afghanistan!
Startar morgonen klockan 05:30, påbörjar fotvandringen mot arbetsplatsen, gör ett stopp efter 100m och besöker hygiencontainern. Fortsätter att promenera 500m och är då framme vid arbetsplatserna för NSE*: verkstadstält, förrådstält och stabscontainer.
Klockan 06:00 är NSE redo att ta emot avrustande från FS19 där min uppgift är att kontrollera att vapennumret stämmer överens mellan dokumentation och verklighet. När avrustningen är klar så lotsas FS19-gänget vidare mot invägning, screening och incheckning. De lyfter mot Sverige på förmiddagen.
Norska matsalen får ett besök för lite frukost innan det är dags att ta en tur för att lämna in tvätt. Denna gång ett helt gäng sängkläder som våra gäster har använt. Hinner inte tillbaka till arbetsplatsen innan vår svenske byggledare hör av sig och behöver lite hjälp. Då handlar det om att finnas på plats vid ett pågående bygge på campen där lokalanställda afghaner arbetar. Dessa behöver alltid ha eskort och min uppgift blir att under en timme titta när de murar och gjuter.
På väg tillbaka mot arbetsplatsen träffar jag på Janne, ställföreträdande chef för NSE, så vi äter lunch och gör sedan ett städryck och tömmer alla sopor i anslutning till våra boendetält.
Nu börjar det närma sig ankomst av ytterligare ett FS19-gäng som ska avrusta och åka hem till Sverige på morgonen nästa dag. Efter att fått ett nej på vår förfrågan att förlägga ca 70 stycken för en natt i det tyska transfertältet så kan amerikanerna hjälpa till.
Planen är att de anländer till Marmal under eftermiddag/kväll för en rotationsgenomgång Därefter tar jag med gänget till den amerikanska förläggningen. Första gänget påbörjar den kilometerlånga promenaden och då vi kommer fram vidtar en omfattande administration där amerikanen vill ha nummer och namn på olika listor. Lämnar ifyllda papper och FS19-gänget för att hämta nästa omgång sent anlända. Samma procedur igen, men har nu förberett pappersexercisen så det går lite smidigare denna gång.
Dags att andas ut i VB-rollen när klockan är ca 21:30. MEN, det är då det börjar…
Flyget de skulle åka med dagen efter har fått problem så det är 24 timmar försenat. Strax landar en C-17 fylld med gods som efter avlastning skulle gå tom hem. Efter en anings överläggning så blir inriktningen att försöka få med passagerarna på denna kärra istället.
Nu startar en intensiv verksamhet i MOVCON-spåret (movement control – transportledning) med kontakter med Sverige, besättningen på C-17, tyskarnas handling-verksamhet mm. Samtidigt sticker jag tillbaka till amerikanska förläggningen och försöker samla ihop alla resenärer. Återigen får jag då besöka amerikanen och be om ursäkt för allt jobb för ”ingenting”.
En mycket forcerad verksamhet pågår då vi endast har ca 3 timmar på oss innan C-17 ska vara i luften igen.
All personal på HF (huvudförrådet) väcks naturligtvis också upp för att starta mottagningen av all utrustning och lastning av bagage.
En mycket forcerad verksamhet pågår då vi endast har ca 3 timmar på oss innan C-17 ska vara i luften igen. När vi väl fått ner alla resenärer till avgångshallen så inser vi att screening också ska genomföras och då krävs att MP finns på plats. Nu var det tur att vi hade vår Övlt och Mj med som med övertygande argument och rang fick upp MP från kudden. Skynda, skynda, skynda ut i den just startade sandstormen för embarkering.
Där står vi då ett gäng från NSE och håller tummarna att kärran ska lyfta trots vädret och till slut bär det av. Vi tar oss tillbaka för att skåda ett HF som har sovsäckar, skyddsvästar mm spridda från golv till tak.
Där står vi då ett gäng från NSE och håller tummarna att kärran ska lyfta trots vädret.
Under dessa kaotiska timmar så har Rep under betydligt mer ordnade former sett till att OMLT:s fordon blev väl omhändertagna.
Klocka 02:30 hittar vi tillbaka (i sandstormen) till våra boendetält för några timmars sömn.
Så är det bara att invänta nästa ovanliga dag…
(NSE betyder National Support Element och är den nationella stöd har till uppgift att stödja den svenska kontingenten med bland annat transport, logistik och mekaniker. Funktionen och personalen är grupperad på den tyska campen Marmal).
U.S. Navy Mobile Construction Battalion 40 (NMCB FORTY) håller just nu på att bygga en stor helikopterlandningsplats för US Army Sjukvårdshelikoptrar vid den svenska basen Camp Monitor i Shibirghan.
NMCB kallas också för SEABEES, eftersom i förkortningen CB i NMCB uttalas just så på engelska, SEABEE. Ytterligare en av anledningarna är att när de arbetar så är de som svärmande bin och de är kända för att vara duktiga på att bygga snabbt och effektivt.
Amerikanska SEABEES arbetar med att färdigställa området.
Nu bor under en period svenskar och amerikaner sida vid sida på 2:a skyttekompaniets Camp Monitor. Samarbetet är intensivt och framgångsrikt och tillsammans hjälps svenska och amerikanska soldater åt på olika sätt för att färdigställa arbetet. Området förbättras varje dag och en god stämning råder, bland annat så firades julafton tillsammans i den nya stora matsalen. Även om det var ovant för våra amerikanska vänner att fira julafton den 24e istället för den 25e så uppskattade alla verkligen den goda maten, allsången och den vackra julgranen. En av amerikanerna hade svenska rötter och fick äntligen fira en julafton med svensk mat även om det var en ovanlig plats att smaka på den svenska maten i en svensk förläggning i Afghanistan.
Svensk-amerikansk samverkan vid det blivande helikopterområdet
Den amerikanske chefen på plats har skrivit en artikel om sitt arbete! NMCB 40 PAO Article
Efter vissa inledande friktioner gällande materiel (en brinnande bil) och personal (en lättare skadad chef) så har vi tillsammans med vår sjukvårdsgrupp nu genomfört vår första mentoreringsperiod hos ANAs (Afghan National Army ) tredje kompani som just nu är stationerade på en FOB (forward operation base) i Sar-e Pul.
Inledningsvis har mycket tid och stor möda lagts på att förbättra vårt boende och framförallt vinterbona det samma. Peter och Mats har byggt ett tak över vårt kök, varmvattenberedaren i duschbaracken har lagats av Peter och Niklas och med 6 duschar på 9 personer så har vi förmodligen flest duschar per person på hela FS20.
Taket över köket är till större nöje för vissa än för andra, framförallt uppskattas det av Johan som levererar nykokt gröt varje morgon och av Stighlitz som står för huvuddelen av matlagningen och gör detta med bravur. Vi andra uppskattar dock att slippa diska under bar himmel.
Så sakteliga har vi börjat känna det kompani vi bor med och som vi ska mentorera under de kommande månaderna. Viss utbildning har påbörjats och än mer är planerad.
John mentorerar våra afghanska motparter ANA och ANP
Övning med skarp ammunition med kompaniets skarpskyttar. Resultatet var över förväntan.
Under denna första mentoreringsperiod så hann vi (vi innebär OMLT och ANA) även med att genomföra en kortare operation söder om Sar-e Pul tillsammans med det svenska skyttekompani som är stationerat i Sar-e Pul. Operationen genomfördes utan större friktioner och var förhoppnings den första i en rad av gemensamma operationer med de svenska och afghanska styrkorna i Sar-e Pul.
Förutom att utbilda och mentorera ”vårt” kompani så är även en av uppgifterna för oss på OMLT att underlätta samarbetet mellan den afghanska armén och den svenska dito. L i OMLT står för Liaison som betyder samverkan.
I skrivande stund så befinner vi oss på Camp Northern Lights (CNL) och återhämtar, dvs vi vårdar vår utrustning, byter trasig materiel samt allt annat som ska hinnas med. Inom kort kommer vi åter rulla ut till vårt kompani och påbörja vår andra mentoreringsperiod. Livet på CNL är gott men livet på FOB:en är godare och vi ser alla fram emot att åter få träffa våra afghanska vänner vid 3. kompaniet.
Under framryckning söder om Sar-e Pul. Inte direkt den terräng man är van vid men jävligt vackert var det.
Rast/Vila under tillbakaryckningen till Sar-e Pul, Jonas chillar och observerar.
Mats funderar på hur man bäst tar sig upp på toppen.
/3:e mentorsteamet via Tobbe
Frosten gnistrar på taken endast AS är vaken.
Klockan håller strax på att passera midnatt den 22. Kylan är påtaglig då vi passerar ut ur den spartanska polisstationen. Planen och riktlinjerna för det nyss påbörjade dygnet är klara och därmed är en mycket lång dag till ända. Utanför möts vi av GA som trots den sena timmen vakar. Natten är klar och frosten glimmar i månljuset.
Galten rister och river innan den går igång. Jag och tolken går sakta framför galten längs Jarghans smala gränder. Då vi passerar in på checkpointen kan vi se posterna stå och röka. Lite längre in kan vi skymta Alpha Sierras soldater som endera blickar ut över dalgångarna som markerar gränserna för eldområdet eller stridssover på backen under terrängbilarna. Allt är kav lugnt.
Tidsplanen för dagen klaras snabbt ut med chefen Sierra Golf. Reveljen fastställs till 0400. Han försvinner därefter in i den intilliggande skolan som i nuläget tjänar som ANA-kompaniets förläggningsplats. Själv tar jag plats bredvid plutonssignalisten under ledningsfordonet.
Reveljen sker stilla från man till man. Natten är fortfarande klar. Ingenting sägs. Förläggningsmaterielen packas resolut in i fordonen.
I den intilliggande skolan rullar ANA-soldater ihop sina mattor. Insvepta i yllefiltar och sjalar tar de därefter plats på flaken till sina pick-uper. Chefen OMLT dyker upp vid ledningsfordonet och meddelar att ANA flyttat fram sin avmarschtid en timme.
Gruppcheferna samlas för en snabb ordergivning i mitten av stridsbasen. Den tjocka dieselröken från chokade fordon gör den klara natten med ens grumlig. Strax därefter anmäls framryckningsberedda. Färden går österut genom mindre byar. Trots den arla morgontimmen skymtar herdarna och deras får genom dammuppkastet. Solen stiger sakta över bergkedjan i sydöst. Dalgången skuggas fortfarande av av det lodräta massivet i söder. Kylan dröjer sig kvar. Ytterligare en dag tar sin början.
Alpha Sierra
