FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddra bland inlägg publicerade i februari, 2011

Vi vill skicka en hälsning till dem som deltog i den senaste operationen och som nu är hemma på leave. Vi härnere i Afghanistan hälsar och tackar för ett bra jobb. Vi tänker på er och alla er därhemma!

/Ulf
OiC RL

Under elva dagar har svensk personal understött afghanska säkerhetsstyrkor (ANSF) i en operation i syfte att öppna väg för att avlösa ANSF-personal och byta ut utrustning och fordon på den afghanska arméns camper i distrikten Qush Tepah och Darzab. Operationen bidrog också till ökad kunskap om ett område där Isafs närvaro över tiden har varit begränsad.

– Operationen var i huvudsak offensiv med ett logistiskt syfte, men eftersom vi rörde oss i ett svårtillgängligt område med stora säkerhetsproblem så var det en utmaning både för oss för ANSF. Vägen vi åkte på har inte trafikerats, varken av ANSF eller Isaf, på flera månader. Därför behövde vi vara extra noggranna när vi tog oss in i området när ANSF:s personal skulle få avlösning, utrustning skulle kunna bytas ut och förnödenheter fyllas på, säger chefen för andra skyttekompaniet major Ulf Ahl

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Under torsdagen utsattes Afghanska och svenska enheter återigen för beskjutning med finkalibrig eld och raketgevär. Ingen svensk personal kom till skada under stridigheterna.

Läs mer på Försvarsmaktens webbplats

Anhöriga till soldater ger ut tidning!

I och med den nya lagen om stöd till anhöriga till utlandstjänstgörande militär personal som trädde i kraft 2011, har Invidzonen fått stöd av Försvarsmakten. Stödet till anhöriga kan därför utvecklas och den 28 februari kommer det första numret av anhörigtidningen ut.

Läs hela pressmeddelandet här.

– Det är klart jag blir besviken när min afghanska motpart säger att vår planerade gemensamma patrull är inställd, igen. Men nästa dag kan det vara precis tvärt om. Då hör de afghanska säkerhetsstyrkorna av sig och vill med kort varsel genomföra en patrull eller ett sök av ett område. Då blir jag självklart jätteglad och känner att vi kanske ändå är på rätt väg. Det säger ställföreträdande kompanichefen på första skyttekompaniet kapten Erik Hopkins.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Under en gemensam operation ledd av afghanska säkerhetsstyrkor utsattes afghanska enheter på söndagen för beskjutning. Svenskarna visade in attackflyg för anfall av motståndarnas grupperingar.

Läs mer på Försvarsmaktens webbplats.

En hälsning från två tekniska officerare tillhörande norrbottens regemente, I19. Hitttils har fokus för oss varit att arbeta upp materielstatusen på förbandet, och närmaste tiden står statushöjning av bl.a. strf 90 systemet på programmet. Vi har för närvarande sytemstödspersonal från markverkstaden I Boden på plats vilket ger en viss känsla av att jobba på hemmaplan, alltid trevligt med bekanta ansikten här nere.

I övrigt så tar jag mig friheten att också skicka en hälsning från Petter och Andreas i Sar e Pol, till vardags tekniska officerare vid I19. Således kan vi konstatera att södra skåningarna/P7 vilka bemannar insatsförbandet FS20 fått en rejäl teknisk support från norr vilket behövs med tanke på förhållandena under vilken vår materiel används.

TC SWECON ISAF

Erik, Teknisk Chef QL/1.skyttekomp samt Mattias, Teknisk Chef SWECON ISAF


Bergväggarna reser sig lodrätt mot himlen. Sträcker jag ut handen kan jag röra vid dem. Jag kontrollerar min ksp, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Händer det något är varje sekund viktig. Sakta, sakta strävar kolonnen framåt. Slutmål? Kohistinat.

Jag har stått uppluckad i snart tio timmar. Tio timmar på vägar som mest liknar steniga stigar ger trötta fötter. Fordonet kränger där det kämpar sig framåt – trotsar stenar, wadis, djupa hål och skarpa krökar. Det går sakta. Fem, kanske tio kilometer i timmen? Vi stannar ofta. En punktering, en fastkörning, en bogsering…

Vi lämnade Sar-e Pul innan gryningen och under eftermiddagen når vi det första målet, byn Jargan. Väl framme på torget (som egentligen bara är en sluttande yta av sprucken lera och stora gropar med sopor) inser vi snabbt att vi är väntade. Överallt män och pojkar, hundratals, hukandes på murar, längs husväggar…Inte en enda kvinna eller flicka syns till.

Medan fordonen parkeras försöker jag och tolken att tala med några av dem. Det går väl så där. Hälften av dem vänder ryggen till och är uppenbart ointresserade av att kommunicera med oss. De är bara här för skådespelet. Inte ens de nyfikna barnen vågar komma nära, de skriker och springer när vi kommer för nära.

Men det finns vissa som vågar tala med oss – och de är fulla av frågor. Vilka är vi? Ryssar? Amerikaner? Vad vill vi? Tror vi på Gud? Hur kan jag vara kvinna, jag bär ju uniform? Jag börjar använda mig av våra så kallade talking points, det vill säga kärnmeddelanden vi vill förmedla: Vi är svenskar, ISAF, inbjudna av Afghanistan för att stödja landet i arbetet med att skapa säkerhet så att utveckling kan bli möjlig…

Ganska snabbt förstår jag att det inte är läge för talking points. Här finns inte ens den mest basala kunskap om oss och vi befinner oss i ett område där den vi kallar insurgent inte är något problem, utan en i familjen. Vi, däremot, är objudna gäster. Vi tolereras, men med viss skepsis.

Under dagarna som kommer ska det visa sig att det finns många dimensioner under en operation. Medan mina kollegor strider uppe på berget, tillbringar jag mycket tid med att samverka med folket i byn. Först vågar sig pojkarna allt närmre, sedan männen. De är lika nyfikna på oss som vi är på dem.

Vi pratar, frågar, lyssnar, svarar, förklarar. Vi ritar världskartor med Afghanistan i ena änden och Sverige i den andra. Vi studerar hallal-slakt på det lokala trottoar-slakteriet. Vi spelar, till allas stora nöje, fotboll med en vattenflaska och jag tilldelas så småningom ett afghanskt namn – Ferouza.


Stämningen förändras för varje dag när nyfikenheten vinner över misstron. Man berättar om byn, om livet, om problem och förhoppningar. Kvinnorna hålls fortfarande borta från oss, instängda i husen. Ändå är en sak tydlig – man hoppas på utveckling. Gång på gång säger män, som levt hela sina liv som bönder i denna avlägsna dal, att det är utbildning för barnen som är det viktigaste. Barnen ska få bättre liv än de själva.

Nio dagar senare står jag på nytt uppluckad när det är dags för hemfärd. Jargan ser exakt ut som när vi kom – men med en viktig skillnad. När vi rullar ut i gryningen vinkar barnen och många av männen. De ler – och kanske är det en lika viktig seger som den på berget.

/Helena

Afghanska enheter har på onsdagen och torsdagen under en gemensam operation med svenska ISAF-styrkor utsatts för attacker med finkalibrig eld och raketgevär. De afghanska enheterna besvarade elden och de svenska understödde med granatgevär.
Läs mer på Försvarsmaktens webbplats.

Minnesstund vid kapellet på Camp Northern Lights.

På onsdagen hölls en minnesstund för den stupade finske soldaten Sr Lt Jukka Kansonen. Personalen på Camp Northern Lights samlades utanför kapellet, kistan bars in och därefter följde psalmsång och en kort predikan av den finske pastorn. Minnesstunden avslutades med att den svenske pastorn framförde ett musikstycke, varefter all närvarande personal fick möjlighet att visa sin respekt.

Kistan bärs in i kapellet.

Predikan och en tyst minut följt av klockringning.

Predikan och en tyst minut följt av klockringning.

Flaggorna på halv stång på Camp Northern Lights.

Hedersvakt.

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2017 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions