FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddra bland inlägg publicerade i mars, 2011

Nu är det bara en dryg månad kvar tills vi på NSE:t har avklarat vår mission.
Vi roterar hem i början av maj och då kommer ett nytt NSE hit för att ta över efter oss.

Det har varit en lång resa som för vissa började på försommaren förra året och för andra i höstas när vi ryckte in på Livgardet.

bild-1-small bild-2-small

För vissa har detta varit en helt ny erfarenhet medan andra har gjort sin tredje, fjärde eller sjunde mission. Vi har lagat fordon av alla olika slag, packat paletter, lastat flygplan, räknat ammunition, väglett leave-resenärer, delat ut post m.m.

Det har varit en väldigt rolig och händelserik tid här i Afghanistan, men det har även varit tufft emellanåt att leva och arbeta tillsammans under de speciella förhållanden som råder här. Vi har haft våra små tältkupor som vi har kunnat dra oss tillbaka i. Även om det bara är en tunn tältduk som skiljer oss från grannen så har möjligheten till lite privatliv betytt mycket.

Vissa av oss har haft möjligheten att besöka våra olika PO:n i Sar-E-Pul, Sheberghan och Aybakh inom det svenska PRT:t, och vissa har även besökt det norska PRT:t i Meymaneh och våra svenska enheter i Kabul.

Vi har även varit på skjutbanan på Camp Mike Spann och skjutit, vi har gått patruller och vi har suttit i vakttorn.

bild-3-small bild-4-small bild-5-small bild-6-small

Dagarna har gått fort för oss här nere även om det inte har känts så för våra anhöriga där hemma. Men det är inte långt kvar tills vi kommer hem nu och jag tror att de flesta kan hålla med mig om att det ska bli skönt att komma hem och träffa sina anhöriga och bara få göra inget i några veckor. Det ska även bli skönt att slippa gå 100 meter utomhus varje gång man måste gå upp mitt i natten för att ”gubbkissa”. Men vad vet jag om det…

Det har varit en spännande tid med många utmaningar, såväl yrkesmässigt som personlighetsmässigt. Vissa av oss har fått mersmak av ”missionslivet” och kommer säkert att återvända medan andra åker hem för att anta nya utmaningar hemma i Sverige.

/Karin

Dep Paymaster, NSE

Härmed inbjuds anhöriga att deltaga i FS 20 medaljceremoni den 3 juni på Armémuseet.

OBS! Resor till ceremonin för anhöriga bekostas ej av Försvarsmakten utan av den enskilde.

Program i stort:

1300 Samling på Armémuseets gårdsplan för anhöriga

1310 Musikkåren inmarscherar

1315 FS 20 inmarscherar

1320- ca 1430 Ceremoni

1430 Fika FS 20 och anhöriga

1445-1600 Avrustning FS 20 personal

Anmälan om antalet deltagande och ev specialkost skall ske via mail till anhorigtraff_fs20@hotmail.com senast den 1 maj.

I dag transporteras den sista materielen för den svenska helikopterenheten ner till Afghanistan från Kallax flygplats i Luleå. Helikopterenheten Isaf, som ska vara operativ i Afghanistan den första april, lastade de två helikoptrarna modell 10B som skall nyttjas under insatsen.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Har nu varit på plats på Camp Marmal i ett par veckor. Efter att ha varit här två gånger tidigare på rekognosering så var inte ”chocken” att kliva av planet så stor. Jag hittar hyggligt bra på basen och är ganska väl påläst när det gäller vem som är vem och vilka olika instanser som svarar för vad.

Vid framkomst var det sedvanlig mottagning vid det svenska NSE:t och det är ganska skönt att bli omhändertagen och slussad till rätt plats på rätt tid och inte behöva fundera så mycket efter en vaknatt inklämd på flyget. Denna gång deltog vi i ”inprocessningen” vid det svensk-finska PRT:t på Camp Northern Light (CNL). Dels i syfte att bli just ”inprocessad” (d.v.s. få information om läget i området, repetition av viktiga moment i utbildningen mm) och dels i syfte att tidigt kunna samverka med några av de befattningshavare vi kommer att samarbeta med inom den svenska kontingenten.

Vi är just nu en handfull personer ur förbandet på plats. Det är jag, kvartermästaren och en grupp sambandsspecialister. Dessutom har vi stöd av personal ur FMLOG som stödjer oss med att ta emot och förbereda mottagandet av all den utrustning som redan kommit och kommer de närmaste veckorna. FMLOG-personalen har en rad olika specialkompetenser men den gemensamma nämnaren är att det är ett rutinerat och skönt gäng som löser de uppgifter som uppstår.

Glada gubbar – JSS och SAE ISAF MEDEVAC i aktion inom materieltjänsten

Tanken är att vi skall förbereda vår ledningsplats, förläggning och hangar för helikoptrarna med tillhörande utrustning innan vår huvudstyrka och helikoptrarna anländer. Vi får mycket gott stöd av tyska, norska och amerikanska förband på plats men även våra svenska kamrater vid NSE utgör ett mycket värdefullt stöd. Dels inom ramen för deras ordinarie uppgifter där de har till uppgift att stötta oss på samma sätt som de övriga svenska förbanden och enheterna i området men också, vilket åtminstone för mig är mycket värdefullt, med tips och råd på vägen om livet och tjänsten på basen.

 

Vår arbetsplats, just nu tillika byggarbetsplats

Vi har redan hunnit motta vårt första besök och det var C INS, General Anders Lindström och ett antal representanter ur främst Försvarsutskottet. Besöket var kort men intensivt och skedde på stående fot utan ”krusiduller”. Jag informerade kort om förbandets förmågor och hur förberedelserna fortskrider. Generalen och riksdagsmännen hade några frågor och önskade oss lycka till.

Internationell samverkan inom sambandstjänsten

 

När jag skriver detta är det sen kväll och mörkret på och omkring basen är kompakt. Jag gick ut och sträckte på benen och tog en nypa luft och insöp lite intryck. Kvällen är varm och dofterna/lukterna är naturligtvis annorlunda än de man är van vid hemifrån. Det är en ganska hög nivå av bakgrundsbrus här på basen. Dels är det naturligtvis flygplan och helikoptrar som startar och landar men också elverk, fordon och annat som brummar. Trots detta, efter en intensiv dag med många möten och uppgifter samt många nya intryck, kommer jag nog somna mycket kort efter att örat nått kudden ikväll också.

/Magnus Carlsson

Chef för SAE ISAF MEDEVAC

Läs mer om Helikopterflottiljen på Försvarsmaktens webbplats.

Samtidigt som det afghanska nyåret firades i Mazar-e Sharif så genomfördes en överlämningsceremoni för den finska kontingenten på Camp Northern Lights i närvaro av Sveriges och Finlands försvarschefer.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Sent på kvällen på torsdagen attackerades delar av svenska OMLT (operational mentoring liaison team) och afghanska säkerhetsstyrkor. Angriparna besköt den gemensamma patrullbasen i Darzab med finkalibrig eld och raketgevär (RPG) strax efter halv elva-tiden, lokal tid.

Läs hela texten på Försvarsmaktens webbplats.

Helikopterflottiljen (Hkpflj): Helikopterflottiljen med personal som är på väg in i en internationell insatsverksamhet med helikoptrar i Afghanistan under en lång tid framöver ser själavården och anhörigstöd som oerhört viktigt. Av den anledningen tog Kenth Björk, stiftsdiakon vid Linköpings stift, initiativet att anordna ett själavårdsseminarium.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Under natten mellan tisdag och onsdag attackerades delar av svenska OMLT (operational mentoring liasion team) och afghanska säkerhetsstyrkor. Angriparna besköt den gemensamma patrullbasen i Darzab med finkalibrig eld och raketgevär (RPG) vid ett-tiden, lokal tid.

Läs hela texten på Försvarsmaktens webbplats.

På onsdagskvällen den 9 mars kom larmet från den afghanska polisen (ANP) i Sar-e Pul om att en av deras posteringar i Sayad-distriktet övertagits av det väpnade motståndet. Polisen och militären avsåg att genast åka till området för att återta posteringen och begärde stöd från tredje skyttekompaniet. En uppgift för den svenska afghanistanstyrkan är bland annat att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna (Afghan National Security Forces, ANSF) vid plötsligt uppkomna situationer.

– Larmet kom vid sjutiden på kvällen och beslutet fattades att vi skulle stödja med några av våra enheter. När vi fått order så åkte vi för att samverka med ANSF. Där började vår gemensamma planering tillsammans med afghanerna. Syftet med operationen var att vi tillsammans skulle framrycka till området i närheten av byn Belanghor för att stödja polisen på plats med att ta tillbaka kontrollen över polisposteringen. Det säger kapten Tobias Fredriksson som är plutonchef på tredje skyttekompaniet.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Strax nordost om Sar-e Pul ligger Sheram-området. Området är sparsamt karterat och det kartmateriel som finns är i första hand baserat på sovjetiskt material från kriget 1979-89. De flesta byarna i området har till stor förvirring identiska namn. Anledningen till detta intressanta fenomen kommer sig att de byäldstar som de sovjetiska officerarna tillfrågande angående byarna gärna ville framhäva sin egen by. Därmed angav de också sina grannbyar med samma namn. Av den anledningen finns det i området sjutton byar med namnet Sheram, fem byar med namnet Majar och sex byar med namnet Gongor.

Orsaken till det diffusa och förvirrande kartmaterialet grundar sig helt enkelt i områdets otillgänglighet. Trots detta ligger det bara några mil nordost om provinsstaden Sar-e Pul. Otillgängligheten har många gånger hindrat ISAF-enheter från att skapa sig en uppfattning om området vilket naturligtvis också omfattar säkerhetsläget.

Med hänsyn tagen till uppdragets särart var laguppställningen något annorlunda denna gång. För att väga upp det bristande underlaget kompletterades styrkan med tre tekniker och en extra sjuksköterska. Allt för att täcka upp för diverse oförutsedda inslag i patrullen. En framgångsfaktor med facit i hand.

Morgonen den 25 februari är mulen och den gråa himlen hänger tungt över provinsstaden Sar-e Pul då vi beger oss av. Nattens blötsnö som fortfarande ligger på kullarna som omgärdar byn håller sakta på att omvandlas till dis. Landskapet skiftar i ett snävt spektrum av brunt och grått utan skarpa kontraster. På vägarna ligger ansenliga vattenpölar och den finkorniga sanden har efter de senaste veckornas nederbörd förvandlats till seg lera. Gummistövlar och terrängkedjorna krängs på.

Kullarna längs med vägen skjuter efter hand i höjden som färden går i nordlig riktning. Tempot är lågt och terrängbilarnas växlar rör sig inte över det nedre registret. Varje backkrön avslöjar en ny del av dalgången vi framrycker i. Känslan av att bana ny väg är påtaglig. De få fordon vi möter är uteslutande gamla ryska terrängbilar som genom sin enkla och lätta konstruktion är ideala i området.

Vi når byn Naimadan som ligger inträngt i en smal dalgång. Byns moské är mintgrön och känns utslängd i helt fel hörn av världskartan. Byborna är markerat avståndstagande och fattigdomen känns som ett knytnävsslag i ansiktet. De förklarar efter hand att det är länge sen afghanska myndigheter visade närvaro i området. Frågor avseende säkerhetsläget undviks helst. Den korta vistelsen i byn förmedlar en känsla av ett underkuvat rop på hjälp.

Färden går vidare in i carte blance. Vi korsar ett pass på mycket hög höjd och kan blicka in i en långsträckt och djup dalgång. Färden ner görs på fortsatt gyttjiga serpentinvägar. De branta stupen vid sidan av vägen är vissa fall uppmärkta med stenrösen. Mest troligt på förekommen anledning.

I dalens botten fortsätter vägen parallellt med en uttorkad flodfåra. Här och var finns bebyggelse i form av små lerhyddor. De enstaka afghaner vi möter längs vägen ger ett reserverat nyfiket intryck. Det är inte utan anledning vi känner oss som främlingar när vi passerar byns huvudgata.

Ljuset i dalgången förändras och efter hand sänker sig mörkret. Färden fortsätter i skenet av fordonens belysning.

ALPHA SIERRA

 

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2017 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions