FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddra bland inlägg publicerade i mars, 2011

På fredagskvällen vid 23-tiden lokal tid attackerades ett svenskt fordon med en hemmagjord vägbomb, en så kallad IED, under en patrullering i området cirka 40 km väster om Mazar-e Sharif.

Läs hela texten på Försvarsmaktens webbplats.

 

 

Här på FOB Monitor händer det mycket hela tiden dygnet runt, det är allt ifrån besök till byggnation och vardagliga logtransporter och mitt i allt detta har vi oss på DSG, Driftstödsgruppen. Vi är en enhet av många som hjälper till att hålla skeppet flytande.

Just nu så förbereder vi oss för inflyttning till våran nya verkstad som byggdes här i förra veckan. Dock är den inte klar för inflyttning än på ett par veckor, då det saknas vissa saker för att kunna driftsätta. Idag är det lugnt och vädret bra så vi har valt att inventera verktygen för att se vad vi har samt att komplettera upp så att vi kan göra vårt jobb.

Inventering, vår tillfälliga rep-plats

Men det finns gott om arbete att göra så trots att det är lugnt på kompaniet så har vi alltid planerad verksamhet som måste göras hela tiden, dygnet runt och det är service och kontroller på våran utrustning.

Idag är det OMLT:s elverk på ANA-campen som behöver service så vi gör en paus i inventeringen och packar bilen med olja, dieselfilter, verktygslåda och allt annat som vi kan behöva. Det är alltid lika trevligt att hälsa på OMLT; man snackar lite skit över en kopp kaffe och utbyter lite erfarenheter innan man hugger in på arbetet.

 

 

TC gör enkla metallarbeten

Efter man har kladdat klart med all olja bytt alla filter och dokumenterat sitt arbete så är det dags att åka tillbaka till Monitor för lunch och lunchen vill man absolut inte missa då vi har jättebra kockar.

Efter lunchen är det dags för eftermiddagens uppgifter som idag är en fotpatrull i Shibirghan. Det är både skönt att sträcka på benen och att gå ut och träffa människorna som vi faktiskt är här för att hjälpa. På fotpatrullen försöker vi prata med så många som möjligt för att få koll på allt ifrån vad som händer i staden och hur skörden förväntas bli.

När man är ute och går så kommer alltid barnen fram och vill hälsa och prata så vi brukar passa på att dela ut lite saker och idag är det i huvudsak reflexer och blyertspennor som vi har med oss. Reflexerna hoppas vi att dom ska på sig så att det inte sker någon olycka när vi åker med våra fordon på kvällarna och pennor är alltid populärt, många av barnen bryter pennorna i två delar och ger till varandra.

Bilder: fotpatrullsbilder på barnen samt samverkan.

Under patrullen vet man aldrig vad man möts av ibland är det folktomt för att det är marknadsdag och ibland vill alla prata med oss. Idag så träffade vi några killar på motorcyklar på ett torg som erbjöd oss att ta en testrunda på deras cyklar men vi valde att inte åka den här gången, samtidigt kastade några utav oss boll och frisbee med barnen.

Det är tungt att gå med all utrustning på sig och det blir ganska varmt så man får passa på att vila sig lite och dricka vatten vid varje tillfälle som ges om än en så enkel sak som att sätta sig på en bänk tillsammans med en afghan och växla några ord, man får dubbel effekt, man vilar benen samt att man får prata lite. Efter några timmar är det dags att bege sig hem till campen igen för att fortsätta med andra sysslor och självklart middag.

Med vänlig hälsning DSG Romeo Lima

 

Efter elva dagars operation i distrikten Qush Tepah och Darzab har soldaterna som varit med kommit tillbaka till sina camper och börjat återhämta sig efter de många striderna.
– Det är viktigt att prata om allt som hänt, säger Fredrik som deltog som förare och combat medic (stridssjukvårdare) under operationen.

– Vi visste att vi skulle få stridskänning och var beredda på att de hade lagt ut IED:er (hemmagjorda vägbomber) längs med vägen, säger Fredrik.

Han berättar om sina upplevelser tillsammans med sjuksköterskan Henrik som också var med under operationen. De har fått vara med om intensiva strider och är trötta men välbehållna.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Att det finns många behövande barn i Afghanistan, det vet vi alla. Att det finns många fattiga barn, föräldralösa barn och dödligt sjuka barn, det påminns vi om varje dag. Vi bidrar bara med något litet när barnen kommer fram; en penna, ett block eller en godis. Även om vår huvuduppgift är att upprätthålla säkerheten så känner många ett behov av att få göra någonting mer. Det är därför som en social visit till barnhemmet är en av de roligaste uppgifterna vi gör.

Sju av flickorna på barnhemmet. I bakgrunden barnhemmets vävram, med vilken flickorna tillsammans med sin lärarinna tillverkar band och bälten.

I barnhemmet i Shibirghan finns 68 barn, varav 8 stycken är flickor. De flesta av pojkarna är inte föräldralösa, utan skickas dit av fattiga familjer. Flickor bor inte på barnhem om de inte verkligen måste.

Anna-Lena tillsammans med barnhemmets flickor.

- Fröken, fröken! skriker flickorna glatt och knuffas med varandra för att hinna först fram för att krama sin lärarinna.

Flickorna kan ibland gå i den lokala flickskolan och lära sig skriva och läsa, men för det mesta är de på barnhemmet och utbildas i handarbete och religion. Pojkarna får bättre utbildning, men det beror snarare på resursbrist än på att flickorna anses mindre viktiga.

Flickorna måste ha kvinnliga lärare i samtliga skolämnen och kan inte läsa tillsammans med pojkarna. Några av pojkarna på barnhemmet har fått läsa engelska och när vi är hos dem ställer sig en av pojkarna upp, livligt påhejad av sina kompisar, och säger:

-         My name is Tamim and I am ten years old!

Flickornas handarbetslärarinna berättar att hon är ungefär 45 år gammal och har fem söner och fem döttrar. Tio barn! utbrister vi. Och ändå har du ett jobb? Ja, svarar hon, här hos flickorna är jag bara ibland, annars jobbar jag för en utländsk NGO (Non-Governmental Organization) här på andra sidan gatan.

Innan vi gick lärde vi flickorna att använda vår lilla digitalkamera och ta kort på varandra och på oss. Det blev många suddiga bilder och minst lika mycket gapskratt från flickorna som brottades med varandra för att få använda kameran och titta på bilderna.

Den sjuåriga fotografen Bahar Gol, Vårblomma, tog kort på sina barnhemssystrar och Tora.

Innan vi gick överlämnade vi presenter till barnhemmets föreståndare. Kartonger fyllda med mössor, vantar, leksaker, flygdrakar och torrmjölk. Det kändes skönt att kunna bidra med några praktiska saker, något som går att ta på.

Innan vi gick överlämnade vi presenter till barnhemmets föreståndare.

Vänliga hälsningar

Romeo Lima

Under en patrull i de nordöstra delarna av provinsen Sar-e Pul utsattes svenska enheter ur PRT MES (Provincial Reconstruction Team Mazar-e Sharif) på söndagen för en attack i samband med att ett fordon skulle bärgas.

Läs mer på Försvarsmaktens webbplats.

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2020 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions