FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddrar bland inlägg i 2:a Skytte

Kung Carl XVI Gustaf invigde Camp Monitor i Shibirghan under sitt besök vid den svenska Isaf-styrkan i veckan. Campen kommer att ge en trygg plats för återhämtning uttryckte kungen i sitt invigningstal till soldaterna.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens hemsida.

 

Här är några bilder från olika delar av besöket vid FS20.

 

 

Kungen inspekterar den svenska styrkan vid ankomsten på Camp Northern Lights.

Kungen inspekterar den svenska styrkan vid ankomsten på Camp Northern Lights.

 

Kungen samtalar med soldater ur andra skyttekompaniet.

Kungen samtalar med soldater ur andra skyttekompaniet.

 

Kungen klipper bandet under invigningen av Camp Monitor, Shibirghan.

Kungen klipper bandet under invigningen av Camp Monitor, Shibirghan.

Kungen tillsammans med chefen för andra skyttekompaniet.

Kungen tillsammans med chefen för andra skyttekompaniet.

 

Kungen  visades runt på Camp Monitor.

Kungen visades runt på Camp Monitor.

Operational Coordination Center-Provincial, OCC-P, är det samarbetsorgan där koordinering för operationer inom en provins sker. Det är en av de viktigare kontaktytorna som den svenska-finska kontingenten och det svenska Operational Mentoring and Liasion Team, OMLT,  har i sitt arbete med att stötta den afghanska säkerhetsstyrkans, ANSF, säkerhetsarbete.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

På grund av att flera soldater som arbetar i området kring Shibirghan har drabbats av vattenburna sjukdomar ville Logistikkompaniet och mentorn Ludvig Lövgren få svar på vad detta beror på. Hygienofficer Christer Axelsson har därför gjort en hygieninspektion.

 

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Barnen på Shibirghans barnhem blir alltid lika glada när RL dyker upp. Vi är förmodligen ett lite spännande inslag i deras vardag, och denna gång är inget undantag.

Efter att vi delat ut ett paket med pennor och skrivböcker till varje barn så var det dags för fotbollsmatch.
Majoren Ahl satte upp några enkla regler så som att inga händer var tillåtna, men glömde visst att begränsa antalet spelare i varje lag. Det ledde till att RL ställde upp med sex spelare medan pojkarna på barnhemmet hade ett lag med runt tjugo ivriga grabbar!

bokutdelning-small
Kapten Daniel är med och delar ut paket som innehåller två skrivböcker och två pennor att ha till undervisningen.

Planen var inte riktigt vad spelarna i det svenska laget var vana vid med alla sina hålor, ojämnheter och hinder (läs volleybollnät!) mitt i planen. RL kämpade på tappert, men vad hjälper det när varje spelare har en hög med fyra till fem grabbar runt sig?
Barnhemmets pojkar avgick med tillslut med segern med 3-1 ivrigt påhejade av flickorna och barnhemmets personal.

Efter matchen bjöds det på kryddad och sockrad varm mjölk, kanske inte det en törstig fotbollsspelare helst dricker, men gott var det trots allt.

matchen-small
RL i numerärt underläge över tiden.

Barnen är som alltid nyfikna och skojar gärna med oss, och även om vi inte pratar samma språk går det ganska bra att kommunicera ändå.

samtal-small
Man måste inte tala samma språk för att förstå varandra.

Under tiden vi drack mjölk kom det in några fler barn som varit iväg och fått nya skor. En av flickorna hade ljuvliga ljusblå ögon och gjorde sig väldigt bra på kort. På frågan vad tjejerna tycker om att göra svarade de att de gärna hoppar hopprep, men just nu så används deras hopprep som den tvättlina det egentligen är. Till nästa gång vore det roligt att ta med ett riktigt hopprep till flickorna.

bl%c3%a5-%c3%b6gon-small
Hennes ljusa ögon är en spännande kontrast till det mörka håret.
flickor-small  
Nästa gång kanske RL får hoppa hopprep med flickorna istället.

Innan vi lämnade barnhemmet för den här gången ställde alla upp för en fin gruppbild, och efter det var det dags att säga hejdå.
Det gjordes på ett lite speciellt men uppskattat sätt.

gruppfoto-small
Alla glada spelare på en och samma bild.

avslutning-small
En handklapp i flygande fläng fick avsluta vårt besök på barnhemmet.

Så var det slut på besöket för den här gången, men vi återkommer, barnhemmet är trots allt en av de roligare platserna att besöka.
Man kommer därifrån med värme i hjärtat och hopp om att barnen en dag ska få vara med och påverka sitt vackra land mot en ljusare framtid.

Skytteplutonen, 2. Inf Coy har med del under två tillfällen fått möjlighet att stötta Afghan National Police (ANP) med utbildning i sök av person/fordon samt självförsvar. Syftet med utbildningen var att de svenska enheterna på plats i Sheberghan ska kunna sprida sin erfarenhet/kunskap och kunna stötta den polisiära utbildningen vid dessa tillfällen.

ANP i Sheberghan har sedan tre månader tillbaka öppnat en skola för grundläggande polisutbildning. Det är ett helt afghanskt initiativ och de har inte fått stöd från någon internationell part. Detta är unikt i Afghanistan och något som stärker vår framtidstro för provinsen.  Den aktuella truppen är under utbildning och kommer, i skrivande stund, om ett par veckor ta sin examen efter sammanlagt 6 veckors utbildning och därefter påbörja sitt polisiära arbete.

 

Vid första utbildningstillfället utbildade den svenska skyttegruppen i sök av person och sök av fordon.  Truppen delades upp på två täter med olika inriktningar. Första täten med Johan och Victor utbildade i personsök. Andra täten följde med Edvard och Tobbe för att utbildas i fordonssök. Entusiasmen hos ANP var hög och studenterna deltog med stor inlevelse i de olika utbildningspassen. Studenterna var till del redan erfarna inom området och kunde dela med sig av sin kunskap. Utbildningen var till för att ANP på ett snabbt sätt skall kunna söka personer eller fordon för att kunna skydda sig själv. Söket innefattar vapen, IED eller konventionell ammunition samt övriga objekt som kan orsaka skada.

Det andra utbildningstillfället avhandlade självförsvar och greppteknik. För att ha en ökad möjlighet att försvara sig vid mer påträngande situationer utbildades det i slag, armbågsslag och spark. Edvard, Tobbe och Fredrik skötte utbildningen med väldigt gott resultat och studenterna var väldigt engagerade och nöjda. Johan, Victor och Johanna instruerade i greppteknik och nedtagning av person. Johanna utgjorde utbildningsstöd till de kvinnliga studenterna, vilket var väldigt uppskattat. Återigen hade en del av studenterna erfarenheter sedan tidigare som kom väl till pass. Relevanta frågor avhandlades och det påvisade intresset från ANP.

Sammanfattningsvis upplevdes utbildningstillfällena som en god insats. Den svenska enheten uppskattade möjligheten att få vara del av polisens utbildning. Den afghanska gästfriheten var väldigt god och det var en fin möjlighet att upprätta nya kontakter.

Hotel Alpha

Här på FOB Monitor händer det mycket hela tiden dygnet runt, det är allt ifrån besök till byggnation och vardagliga logtransporter och mitt i allt detta har vi oss på DSG, Driftstödsgruppen. Vi är en enhet av många som hjälper till att hålla skeppet flytande.

Just nu så förbereder vi oss för inflyttning till våran nya verkstad som byggdes här i förra veckan. Dock är den inte klar för inflyttning än på ett par veckor, då det saknas vissa saker för att kunna driftsätta. Idag är det lugnt och vädret bra så vi har valt att inventera verktygen för att se vad vi har samt att komplettera upp så att vi kan göra vårt jobb.

Inventering, vår tillfälliga rep-plats

Men det finns gott om arbete att göra så trots att det är lugnt på kompaniet så har vi alltid planerad verksamhet som måste göras hela tiden, dygnet runt och det är service och kontroller på våran utrustning.

Idag är det OMLT:s elverk på ANA-campen som behöver service så vi gör en paus i inventeringen och packar bilen med olja, dieselfilter, verktygslåda och allt annat som vi kan behöva. Det är alltid lika trevligt att hälsa på OMLT; man snackar lite skit över en kopp kaffe och utbyter lite erfarenheter innan man hugger in på arbetet.

 

 

TC gör enkla metallarbeten

Efter man har kladdat klart med all olja bytt alla filter och dokumenterat sitt arbete så är det dags att åka tillbaka till Monitor för lunch och lunchen vill man absolut inte missa då vi har jättebra kockar.

Efter lunchen är det dags för eftermiddagens uppgifter som idag är en fotpatrull i Shibirghan. Det är både skönt att sträcka på benen och att gå ut och träffa människorna som vi faktiskt är här för att hjälpa. På fotpatrullen försöker vi prata med så många som möjligt för att få koll på allt ifrån vad som händer i staden och hur skörden förväntas bli.

När man är ute och går så kommer alltid barnen fram och vill hälsa och prata så vi brukar passa på att dela ut lite saker och idag är det i huvudsak reflexer och blyertspennor som vi har med oss. Reflexerna hoppas vi att dom ska på sig så att det inte sker någon olycka när vi åker med våra fordon på kvällarna och pennor är alltid populärt, många av barnen bryter pennorna i två delar och ger till varandra.

Bilder: fotpatrullsbilder på barnen samt samverkan.

Under patrullen vet man aldrig vad man möts av ibland är det folktomt för att det är marknadsdag och ibland vill alla prata med oss. Idag så träffade vi några killar på motorcyklar på ett torg som erbjöd oss att ta en testrunda på deras cyklar men vi valde att inte åka den här gången, samtidigt kastade några utav oss boll och frisbee med barnen.

Det är tungt att gå med all utrustning på sig och det blir ganska varmt så man får passa på att vila sig lite och dricka vatten vid varje tillfälle som ges om än en så enkel sak som att sätta sig på en bänk tillsammans med en afghan och växla några ord, man får dubbel effekt, man vilar benen samt att man får prata lite. Efter några timmar är det dags att bege sig hem till campen igen för att fortsätta med andra sysslor och självklart middag.

Med vänlig hälsning DSG Romeo Lima

 

Efter elva dagars operation i distrikten Qush Tepah och Darzab har soldaterna som varit med kommit tillbaka till sina camper och börjat återhämta sig efter de många striderna.
– Det är viktigt att prata om allt som hänt, säger Fredrik som deltog som förare och combat medic (stridssjukvårdare) under operationen.

– Vi visste att vi skulle få stridskänning och var beredda på att de hade lagt ut IED:er (hemmagjorda vägbomber) längs med vägen, säger Fredrik.

Han berättar om sina upplevelser tillsammans med sjuksköterskan Henrik som också var med under operationen. De har fått vara med om intensiva strider och är trötta men välbehållna.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Att det finns många behövande barn i Afghanistan, det vet vi alla. Att det finns många fattiga barn, föräldralösa barn och dödligt sjuka barn, det påminns vi om varje dag. Vi bidrar bara med något litet när barnen kommer fram; en penna, ett block eller en godis. Även om vår huvuduppgift är att upprätthålla säkerheten så känner många ett behov av att få göra någonting mer. Det är därför som en social visit till barnhemmet är en av de roligaste uppgifterna vi gör.

Sju av flickorna på barnhemmet. I bakgrunden barnhemmets vävram, med vilken flickorna tillsammans med sin lärarinna tillverkar band och bälten.

I barnhemmet i Shibirghan finns 68 barn, varav 8 stycken är flickor. De flesta av pojkarna är inte föräldralösa, utan skickas dit av fattiga familjer. Flickor bor inte på barnhem om de inte verkligen måste.

Anna-Lena tillsammans med barnhemmets flickor.

- Fröken, fröken! skriker flickorna glatt och knuffas med varandra för att hinna först fram för att krama sin lärarinna.

Flickorna kan ibland gå i den lokala flickskolan och lära sig skriva och läsa, men för det mesta är de på barnhemmet och utbildas i handarbete och religion. Pojkarna får bättre utbildning, men det beror snarare på resursbrist än på att flickorna anses mindre viktiga.

Flickorna måste ha kvinnliga lärare i samtliga skolämnen och kan inte läsa tillsammans med pojkarna. Några av pojkarna på barnhemmet har fått läsa engelska och när vi är hos dem ställer sig en av pojkarna upp, livligt påhejad av sina kompisar, och säger:

-         My name is Tamim and I am ten years old!

Flickornas handarbetslärarinna berättar att hon är ungefär 45 år gammal och har fem söner och fem döttrar. Tio barn! utbrister vi. Och ändå har du ett jobb? Ja, svarar hon, här hos flickorna är jag bara ibland, annars jobbar jag för en utländsk NGO (Non-Governmental Organization) här på andra sidan gatan.

Innan vi gick lärde vi flickorna att använda vår lilla digitalkamera och ta kort på varandra och på oss. Det blev många suddiga bilder och minst lika mycket gapskratt från flickorna som brottades med varandra för att få använda kameran och titta på bilderna.

Den sjuåriga fotografen Bahar Gol, Vårblomma, tog kort på sina barnhemssystrar och Tora.

Innan vi gick överlämnade vi presenter till barnhemmets föreståndare. Kartonger fyllda med mössor, vantar, leksaker, flygdrakar och torrmjölk. Det kändes skönt att kunna bidra med några praktiska saker, något som går att ta på.

Innan vi gick överlämnade vi presenter till barnhemmets föreståndare.

Vänliga hälsningar

Romeo Lima

Vi vill skicka en hälsning till dem som deltog i den senaste operationen och som nu är hemma på leave. Vi härnere i Afghanistan hälsar och tackar för ett bra jobb. Vi tänker på er och alla er därhemma!

/Ulf
OiC RL

Det är ett mulet väder som barskt välkomnar de första själarna i skytteplutonen Alfa Romeo när de öppnar dörrarna till sina baracker på Camp Monitor, Sheberghan.

Det märks direkt att det inte längre finns något kvar av det trevliga höstvädret som välkomnade plutonen när vi roterade ner för ett par månader sedan, utan enbart små glimtar av en allt mer avlägsen sol som tittar fram då och då. Temperaturerna vandrar ifrån minusgrader om nätterna till att nå dryga +10 C under dygnets ljusa timmar, och vindar som drar förbi tillser att även dessa plusgrader upplevs som aningen ”bistra”.

Alla soldaters uppvaknande sker inte samtidigt utan vissa värdesätter att sova ett par minuter extra medan andra istället startar igång dagen och möjligen inledningsvis slöa sinnen med ett par raska varv runt campens inhägnad.

Tornet I hjärtat av campen finns vakttornet med delar ur just Alfa Romeo som nu kan observera hur campen så sakteliga börjar vakna till liv än en gång.
Dagens agenda bjuder inte på någon större överraskning utan rutintjänst för plutonen där olika uppgifter sedan tidigare har tilldelats de olika grupperna.

En av grupperna inledde sin uppgift ett par dygn tidigare då de inledde sin vakttjänstgöring på campen. Att sitta i vakten är ingen fysiskt jobbig uppgift, men de varierande arbetstiderna och det mentalt slitsamma i att försöka vara aktivt observant under de timlånga passen gör att grupperna ofta är utmattade efter avslutad uppgift. Tristessen är minst sagt soldatens största fiende här..

Några andra soldater i en annan av grupperna har gett sig upp lite tidigare än sina kamrater för att hjälpa till med lite av Monitors administrativa arbete. I detta ingår till exempel att understödja campens signalering med personal, en signalering som sker inte enbart till enheter på patruller utan även till andra camper, svenska som internationella.

Samverkan ANP Utöver detta behöver nyckelpersonal nästan dagligen, och idag är inget undantag, ha eskort när de ska ut och samverka med Afghanska myndigheter och säkerhetsorgan, vilket faller på Alfa Romeos lott att lösa. Det här har ju självfallet alla förutsättningar till att bli något av en slentrianuppgift, men då i stort sett varje samverkansmöte på ett Afghanskt manér alltid lyckas bli minst sagt unika är det svårt att förutsäga var mötet i själva verket kommer att ske, vilken tid det börjar och hur lång tid det kommer att pågå. Det enda skyttesoldaten kan göra är att utrusta sig med mat, vatten och ett nästintill outtömligt tålamod.

Den tredje gruppen har fått i uppgift att i samarbete med den Afghanska polisen ”ANP” genomföra en patrull i närområdet för att visa upp en betryggande närvaro för civilbefolkningen runtomkring. Efter frukosten splittras gruppen och medlemmarna sprids i alla riktningar.
Även om patruller är en rutin djupt inrotad i bakhuvudet på var och en i gruppen är det fortfarande många saker som måste kontrolleras innan man kan betrakta sig som förberedd.

Radiosystem måste kontrolleras, vapen borstas av och fordonen startas och eventuellt felsökas. Chefen måste inhämta aktuell information om området han ska till eller måste passera, är området säkert eller är det något han bör beakta lite extra? Har det hänt något under dagen/natten? Därefter ska det samordnas med våra vänner inom ANP så att det inte skett något missförstånd angående tid och plats eller lösande av uppgift.

Fo framryckning När så till slut alla förberedelser är avklarade kan chefen slutligen ge sina orders och fara ut på patrullen. Idag var det ingen längre patrull planerad, men på grund av ett infall ifrån chefen för ANP:s styrka passerar gruppen förbi några, som det visar sig, viktiga kontakter vilka det samverkas med och samlas in information ifrån vilket leder till att gruppen blir kvar ett par timmar längre än väntat. En lindrig men inte alls ovanlig försening när man beger sig ut på patrull, oavsett om man har med Afghanska samarbetspartners eller ej.

Efter det att patrullen rullat in på Camp Monitor sker dröjer det en stund innan man bereds tillfälle att slappna av.
Uppgifter som inhämtats skall dokumenteras, utrustning putsas av och erfarenheter samlas och delas med till övriga inom plutonen.

Och så fortsätter ännu en dag på Camp Monitor för den svenska skytteplutonen Alfa Romeo.

Afghansk by

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2018 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions