FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddrar bland inlägg i 3:e Skytte

Huvudsyftet med dagens operation var att låta NGO:n överlämna nytt undervisningsmateriel till den lokala skolan, samt att provinsguvernören med sina valda representanter skulle delta i den shura som hölls i byn.

1Eskorten av myndighetspersonal till omradet Vägen mellan provinshuvudstaden Sar-E-Pul och Qareh Khaval har under lång tid bedömts vara en sträcka med hög risk för sammanstöt med motståndare. För de personer som jobbar för de Afghanska myndigheterna har detta varit ett problem då det var tre år sedan de kunnat besöka denna del av det svenska ansvarsområdet i provinsen Sar-E-Pul.

Det svenska kompaniet, Sierra Lima, som är förlagda i Sar-E-Pul, valde att försöka få in de personer som jobbar för regeringen, hälsodepartementet, utbildningsdepartementet, polisen, NDS (säkerhetspolisen) med helikopter.

2Afghanistans framtid samlad i Qareh Khaval Ett antal representanter, inklusive provinsguvernören, samt en skyttegrupp (FAS) från Sierra Lima i Sar-e Pul förstärkta med sjuksköterska, plutonchef, signalist, kompanichef, LNO (samverkansofficer), J-TAC (close air support) och en representant från en samarbetande NGO (projektet kallas CERP [Commanders emergency response project]) transporterades på söndagsförmiddagen i Black Hawk-helikoptrar till byn.

Huvudsyftet med dagens operation var att låta NGO:n överlämna nytt undervisningsmateriel till den lokala skolan, samt att provinsguvernören med sina valda representanter skulle delta i den shura som hölls i byn. Under shuran fick byäldstar och lärare komma till tals och framföra sina önskemål och förväntningar på myndigheterna, men också på oss, Isaf.

Shuran startade och alla deltagare fick komma till tals. En lång dag började. Lång och varm!
Ett antal taktiska förflyttningar gjordes i hettan och ett landskap med överdrivet många och branta höjder. Skolan besöktes och lärarna fick träffa provinsens utbildningsminister och hälsominister, samt guvernören. Lärarna fick dessutom den utbildningsmateriel de önskat och allt delades rättvist mellan pojk- och flickskolan som finns i området. På skolan för pojkar finns ca 300 elever och på skolan för flickor är det ca 200 elever. För att på kort sikt kunna bedriva undervisning i de flesta väder så tilldelades även fyra stycken tält till lärarna. Fram till dags dato har det funnits begränsade möjligheter att kunna genomföra undervisning i den värsta solen eller vid regn- och snöfall.

3Representanter närmast från kameran: provinsguvernören, provinspolischefen, chefen afghanska säkerhetspolisen i Sar-E-Pul Delegationen återvände till shuran där mötet fortsatte över lunchen, som bestod av den Afghanska nationalrätten Palau (ris, kokt fårkött, russin, riven morot) och traditionsenligt inmundigades utan bestick.

När shuran var slut, var alla mycket nöjda med resultatet. Khare Qhaval fick besök av sin provinsguvernör, hälsominister & utbildningsminister. Denna by som inte har kunnat besökas av representanterna på över tre år! Dessutom fick skolan i byn ett välbehövligt tillskott av nytt utbildningsmateriel och förmågan att kunna bedriva undervisning även under årets nederbördsrikare dagar.  

4Befintliga utrymmen utav varierande kvalitet, inte anpassat för mängden barn (bild nr 4-8) En väl utförd operation och ett tydligt bevis på att vi faktiskt GÖR skillnad! Isaf är, än så länge, en förutsättning för att officiella myndighetspersoner skall kunna/våga utföra denna del av sitt arbete. På lång sikt är tanken att de personer som representerar folket skall ha rörelsefrihet även ute i de avlägsna delarna av sin provins.

/text: Fredrik Silvtegen, Tactical Nurse 3rd Rifle Coy

Bilder: CO 3rd Rifle Coy, Mj Jesper

5Befintliga utrymmen utav varierande kvalitet, inte anpassat för mängden barn 6Befintliga utrymmen utav varierande kvalitet, inte anpassat för mängden barn 7Nya skolan som påbörjades för ca 2 ar sen. Bygget avbrutet pga forsamrat sakerhetslage for den NGO som kontrakterades for arbetet. 8Representanter ur respektive enhet fran vanster CO SL, chef utbildningsdepartementet, chef halsodepartementet, CERP-representant och sist men inte minst en byinvanare.

soldaterpakorumfotograf-jesperk-small Under punkten Ledning i min order till kompaniet kunde jag en kväll meddela var jag och chefen kommer ha våra ledningsplatser under de närmaste skedena. Jag kunde också meddela att vi har andlig ledning på kompaniet! Kollegorna tyckte det skämtet var något knastertorrt vilket jag givetvis tog som en komplimang. Vår pastor Daniel hade nämligen kommit ut till oss på tredje kompaniet i Sar-e Pul för att vara med oss ett par dagar.

Under kvällens lugn höll vi ett stämningsfullt korum. I mörkret, framför driftstödsgruppens petroleumbaserade vägg av eld, inledde vi korumet med att sjunga ”pärleporten” innan pastorn folkbildade oss om kopplingen mellan våfflor, vårfrun och vad som sägs ha hänt ungefär nio månader innan juldagen för lite styvt tvåtusen år sedan (Maria Bebådelsedag). Därefter läste en av kompaniets soldater en bibeltext innan vi sjöng igen. textlasningfotografjesper-k-small Denna gång var det Fädernes kyrka som jag och operationsofficeren Johan hade specialbeställt inför pastorns besök. Den psalmen har varit särskilt populär i militärkretsar och i synnerhet för de av oss officerare som någon gång under våra år haft förmånen att studera vid Militärhögskolan Karlberg där psalmen användes flitigt vid samlingar, korum och gudstjänster.

”Kämpa för frihet åt bunden träl” sjöng vi i den fjärde versen och det är exakt vad vi på SL, tredje kompaniet, gör här ute. Vi kämpar sida vid sida med våra vänner i den Afghanska armén och polisen, för ett Afghanistan i fred, utan de onda krafter som idag hotar, skadar och dödar folk och stat.

ovandarfotografjesper-k-small Stärkta av pastorns ord och den starka psalmen är vi nu laddade inför våren där vi ska fortsätta leverera ett oerhört professionellt och starkt arbete ute i provinsen, där vi behövs som allra mest.

Mathias V, ställföreträdande chef för tredje skyttekompaniet.

Foto: Jesper K

På onsdagskvällen den 9 mars kom larmet från den afghanska polisen (ANP) i Sar-e Pul om att en av deras posteringar i Sayad-distriktet övertagits av det väpnade motståndet. Polisen och militären avsåg att genast åka till området för att återta posteringen och begärde stöd från tredje skyttekompaniet. En uppgift för den svenska afghanistanstyrkan är bland annat att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna (Afghan National Security Forces, ANSF) vid plötsligt uppkomna situationer.

– Larmet kom vid sjutiden på kvällen och beslutet fattades att vi skulle stödja med några av våra enheter. När vi fått order så åkte vi för att samverka med ANSF. Där började vår gemensamma planering tillsammans med afghanerna. Syftet med operationen var att vi tillsammans skulle framrycka till området i närheten av byn Belanghor för att stödja polisen på plats med att ta tillbaka kontrollen över polisposteringen. Det säger kapten Tobias Fredriksson som är plutonchef på tredje skyttekompaniet.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Strax nordost om Sar-e Pul ligger Sheram-området. Området är sparsamt karterat och det kartmateriel som finns är i första hand baserat på sovjetiskt material från kriget 1979-89. De flesta byarna i området har till stor förvirring identiska namn. Anledningen till detta intressanta fenomen kommer sig att de byäldstar som de sovjetiska officerarna tillfrågande angående byarna gärna ville framhäva sin egen by. Därmed angav de också sina grannbyar med samma namn. Av den anledningen finns det i området sjutton byar med namnet Sheram, fem byar med namnet Majar och sex byar med namnet Gongor.

Orsaken till det diffusa och förvirrande kartmaterialet grundar sig helt enkelt i områdets otillgänglighet. Trots detta ligger det bara några mil nordost om provinsstaden Sar-e Pul. Otillgängligheten har många gånger hindrat ISAF-enheter från att skapa sig en uppfattning om området vilket naturligtvis också omfattar säkerhetsläget.

Med hänsyn tagen till uppdragets särart var laguppställningen något annorlunda denna gång. För att väga upp det bristande underlaget kompletterades styrkan med tre tekniker och en extra sjuksköterska. Allt för att täcka upp för diverse oförutsedda inslag i patrullen. En framgångsfaktor med facit i hand.

Morgonen den 25 februari är mulen och den gråa himlen hänger tungt över provinsstaden Sar-e Pul då vi beger oss av. Nattens blötsnö som fortfarande ligger på kullarna som omgärdar byn håller sakta på att omvandlas till dis. Landskapet skiftar i ett snävt spektrum av brunt och grått utan skarpa kontraster. På vägarna ligger ansenliga vattenpölar och den finkorniga sanden har efter de senaste veckornas nederbörd förvandlats till seg lera. Gummistövlar och terrängkedjorna krängs på.

Kullarna längs med vägen skjuter efter hand i höjden som färden går i nordlig riktning. Tempot är lågt och terrängbilarnas växlar rör sig inte över det nedre registret. Varje backkrön avslöjar en ny del av dalgången vi framrycker i. Känslan av att bana ny väg är påtaglig. De få fordon vi möter är uteslutande gamla ryska terrängbilar som genom sin enkla och lätta konstruktion är ideala i området.

Vi når byn Naimadan som ligger inträngt i en smal dalgång. Byns moské är mintgrön och känns utslängd i helt fel hörn av världskartan. Byborna är markerat avståndstagande och fattigdomen känns som ett knytnävsslag i ansiktet. De förklarar efter hand att det är länge sen afghanska myndigheter visade närvaro i området. Frågor avseende säkerhetsläget undviks helst. Den korta vistelsen i byn förmedlar en känsla av ett underkuvat rop på hjälp.

Färden går vidare in i carte blance. Vi korsar ett pass på mycket hög höjd och kan blicka in i en långsträckt och djup dalgång. Färden ner görs på fortsatt gyttjiga serpentinvägar. De branta stupen vid sidan av vägen är vissa fall uppmärkta med stenrösen. Mest troligt på förekommen anledning.

I dalens botten fortsätter vägen parallellt med en uttorkad flodfåra. Här och var finns bebyggelse i form av små lerhyddor. De enstaka afghaner vi möter längs vägen ger ett reserverat nyfiket intryck. Det är inte utan anledning vi känner oss som främlingar när vi passerar byns huvudgata.

Ljuset i dalgången förändras och efter hand sänker sig mörkret. Färden fortsätter i skenet av fordonens belysning.

ALPHA SIERRA

 

Vinterskäggens tid är förbi, nu åberopas mustaschen och trenden går i stilig afghansk myndighetspersonstil.  På vårens första riktiga soldag, efter en lång och humörnedsättande regnperiod i den afghanska vintern, sattes en mustaschpatrull upp av SL.

Humöret på soldater och officerare, nere i Sar-e Pul, var på topp efter en förmiddags sollapande. Det var dock inte bara solens förtjänst att känslorna åkte bergochdalbana i soldatmannen. Dagens utmaning för flertalet av SL:s soldater var den stundande marschen till den lokala barberaren för att genomföra ordern mustaschifiering.

Hockeyspelarnas slutspelsskägg har inget att komma med jämfört med några av de pampiga praktskägg som stolt kan uppvisas i leden på tredje kompaniet. Dessa har varit en skyddande vän under den afghanska vintern och följ med överallt som en trogen hund dessvärre kan det ju även bli lite för mycket av det goda och när flertalet av soldatmännen upptäcker att de i motsats till hamstern kan lagra mat i ansiktsbeklädnaden så började måttet bli rågat om inte överfullt. Men nu i och med vårens intåg så är det äntligen dags att skulptera fram den underliggande huden och för oss övriga att få överraskning på överraskning när håret föll eftersom bilden av hur soldaterna i fråga såg ut på Livgardet är ett minne blott.

Dessvärre har vi ju även på kompaniet soldater som inte har verkställt detta vårtecken utan envisas med att fortsätta följa i vinterns kyliga steg. Om vintermannen skulle återkomma till Sar-e Pul vet vi ju alla varför eftersom rätt kontribution till våren ej har getts och således inte har blidkas till rätt grad. Därför vill vi på tredje kompaniet att ni där hemma ska vara stödjande i detta projekt så att vädergudarna blir nöjda och våren kan träda in i all sin prakt.

//Sergeant Therese

 

Efter elva dagars operation i distrikten Qush Tepah och Darzab har soldaterna som varit med kommit tillbaka till sina camper och börjat återhämta sig efter de många striderna.
– Det är viktigt att prata om allt som hänt, säger Fredrik som deltog som förare och combat medic (stridssjukvårdare) under operationen.

– Vi visste att vi skulle få stridskänning och var beredda på att de hade lagt ut IED:er (hemmagjorda vägbomber) längs med vägen, säger Fredrik.

Han berättar om sina upplevelser tillsammans med sjuksköterskan Henrik som också var med under operationen. De har fått vara med om intensiva strider och är trötta men välbehållna.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Bilderna är tagna under samma operation, dock av enhet ur FL.


“Our house, in the middle of the street. Our house, in the middle of the street. Our house, was our castle and our keep. Our house in the middle of the street. Our house, that was there we used to sleep..”.

Grabbarna trallar muntert på den gamla Madnessdängan i takt med att sovsäckar och liggunderlag bärs in i den spartanska lerbyggnaden som utgjort plutonens hem under den senaste veckan. Beskrivningen hus kan kanske diskuteras, sovplatsen har visserligen väggar och tak men saknar både dörr och täckta fönster och påminner mer om en ruin än om ett hus. Öppningarna ut i afghannatten släpper förvisso in minusgradig kyla men innebär också att insomnandet sker inför siluetter av tusenmeterhöga bergstoppar i alla riktningar. En vy som på sitt sätt påminner Norrland och Skulebergets branta sluttning, något som ger en trygghet i kvällsmörkret.

“…Our house in the middle of Kohistinat. Our house it has a crowd. There is always somthing happening. And its usually quite loud…”

Förläggningen är belägen mitt på det lokala torget i byn vi hade natt förläggning. Under dagen uppstår ett komplicerat myller till följd av de afghanska säkerhetsstyrkornas engagemang, av barn och förbipasserande för vilka vi är veckans attraktion, och givetvis det egna kompaniets febrila arbete med underhåll, planering och posttjänst. Platsen är betydligt tryggare än förläggningsplatser som används tidigare under operationen men skiljer sig ändå avsevärt från den ordinarie stationeringen i det med murar inhägnade provinskontoret som kompaniet bor i. Situationen gör att personalen skärper sina sinnen.

Tredje skyttekompaniet, med tillförda specialistenheter och mentoreringspersonal, OMLT, har under en veckas tid genomfört operationen tillsammans med afghanska säkerhetsstyrkor. Denna dag är huvuduppgiften att ta sig upp till en på 2800 meters högt belägen mast som tidigare behärskats av motståndsmän, insurgenter. Kontroll av masten, och dess strategiska position, har under operationen visat sig bli en nyckel till framgång. Rykten gör dock gällande att en större grupp insurgenter har anmält sig intresserade av att lämna över sig till de afghanska säkerhetsstyrkorna.

“…Our Galt is so house-proud. Nothing ever slows her down. And a mess is not allowed. Our house, in the middle of the street…”

Pansarterrängbilen – ”Galten” – skriker på låga växlar längs slingriga serpentinvägar med branta sluttningar bara decimetrar från vägbanan. Längs vägen passeras den främre ledningsplatsen med fordon som bevakar bergstoppar och dalgångar och senare den plats där den framskjutna sjukvårdsresursen spenderat natten för att vara redo i det fall något skulle hända i anslutning till masten. I takt med att toppen närmar sig sjunker temperaturen, snögränsen passeras och vyn ner mot dalen uppenbarar sig i all sin prakt. Så plötsligt, runt ett krön, uppenbarar sig en stor skara människor. Gruppens tornskyttar anmäler, vapen, och alla övergår till fullt fokus. Radion sprakar och OMLT, som redan finns på toppen, meddelar att hundratalet insurgenter har anslutit toppen för att lägga ner sina vapen och lämna över sig till de lokala myndigheterna. Detta gäller även den skara som just dök upp bakom krönet.

Tillsammans nås toppen; de numera fredliga insurgenterna till häst och ISAF med fordon.  Där uppe utbryter ett myller, tidigare insurgenter, afghanska säkerhetsstyrkor, svensk personal i en livlig diskussion. Situationen är overklig men framgången är ett faktum. De överlämnade insurgenterna avses omhändertas inom ramen för ett projekt där de skall införlivas i det afghanska samhället. Förhoppningsvis faller det ut på ett bra sätt med en säkrare omgivning som följd.

Nöjda vänder den svenska personalen tillbaka mot ordinarie förläggningar. Nu väntar några dagars vård och iordningställande av utrustning; en tillvaro där dusch och ombyte existerar och måltiderna inte måste drivas in i kroppen. För delar av gänget infinner sig snart en brinnande iver för nya uppdrag, andra står i tur för att åka på en välförtjänt ledighet med nära och kära hemma i Sverige…

“…Brother´s got a date to keep. He can´t stay around. Our house, in the middle of our street…”

/Tomas EAS


Den sista dagen av år 2010 spenderade stora delar av 3:e skyttekompaniet i solskenet vid buzkashiplanen.
I Sar-e Pul så spelas buzkashi på en plan i utkanten av byn på fredagar under vintern. Fredagar i Afghanistan är att jämföra med svenska söndagar dock så är afghanerna noggrannare med att man ska vara ledig då.

Buzkashi är en traditionell centralasiatisk hästsport som går ut på att plocka åt sig ett getkadaver och rida iväg med det (buz ”get” och kashi ”dragning”). Buzkashi kan spelas som lagsport eller som i det här fallet som en individuell sport.

I den individuella varianten av sporten, Quarajai, ska ryttarna rida med kadavret runt en flagga på ena sidan av fältet och sedan kasta det i en cirkel. Denna sport är mycket hård och det visas lite pardon. Hästarna får både sparkas och bitas (något som plutonchefen Tobias fick erfara under spelets gång).

Via samverkansofficerarna Gustaf och Christian så hade det ordnats så att en av deras kontakter skulle förklara spelet och se till så att tre tappra män ur kompaniet skulle få låna hästar och delta i spelet.
De tre tappra männen var plutonchefen Tobias, gruppchefen Glenn och ställföreträdande gruppchefen Stig alla ur skytteplutonen på kompaniet.

Detta var ett utmärkt tillfälle att umgås med det afghanska folket och visa att vi ifrån ISAF är här för att jobba med och för dem.

Jag låter bilderna tala för sig själva.

/Gustaf LNO 3:e skyttekompaniet

Det gick vilt till.

Rundning av flaggan.

Tobias och Glenn

Tobias och Stig

Dan före dan….

6 comments

Frosten gnistrar på taken endast AS är vaken.

Klockan håller strax på att passera midnatt den 22. Kylan är påtaglig då vi passerar ut ur den spartanska polisstationen. Planen och riktlinjerna för det nyss påbörjade dygnet är klara och därmed är en mycket lång dag till ända. Utanför möts vi av GA som trots den sena timmen vakar. Natten är klar och frosten glimmar i månljuset.

Galten rister och river innan den går igång. Jag och tolken går sakta framför galten längs Jarghans smala gränder. Då vi passerar in på checkpointen kan vi se posterna stå och röka. Lite längre in kan vi skymta Alpha Sierras soldater som endera blickar ut över dalgångarna som markerar gränserna för eldområdet eller stridssover på backen under terrängbilarna. Allt är kav lugnt.

Tidsplanen för dagen klaras snabbt ut med chefen Sierra Golf. Reveljen fastställs till 0400. Han försvinner därefter in i den intilliggande skolan som i nuläget tjänar som ANA-kompaniets förläggningsplats. Själv tar jag plats bredvid plutonssignalisten under ledningsfordonet.

Reveljen sker stilla från man till man. Natten är fortfarande klar. Ingenting sägs. Förläggningsmaterielen packas resolut in i fordonen.

I den intilliggande skolan rullar ANA-soldater ihop sina mattor. Insvepta i yllefiltar och sjalar tar de därefter plats på flaken till sina pick-uper. Chefen OMLT dyker upp vid ledningsfordonet och meddelar att ANA flyttat fram sin avmarschtid en timme.

Gruppcheferna samlas för en snabb ordergivning i mitten av stridsbasen. Den tjocka dieselröken från chokade fordon gör den klara natten med ens grumlig.  Strax därefter anmäls framryckningsberedda.  Färden går österut genom mindre byar. Trots den arla morgontimmen skymtar herdarna och deras får genom dammuppkastet.  Solen stiger sakta över bergkedjan i sydöst. Dalgången skuggas fortfarande av av det lodräta massivet i söder.  Kylan dröjer sig kvar. Ytterligare en dag tar sin början.

Alpha Sierra

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2020 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions