Så var det dags att skriva avslutningsorden på FS20-bloggen och jag kan bara fascineras över hur fort tiden har gått och vilken fantastisk resa vi alla i FS20 och ni därhemma gjort tillsammans.
Vi har här på bloggen och i vår kommande minnesbok dokumenterat för oss själva och för omvärlden våra reflektioner över insatsen, men våra minnen är betydligt fler än så. Tiden i Afghanistan har gett oss alla upplevelser för livet i en miljö som har varit oerhört komplex, med en arbetsbelastning stundtals mycket påtaglig och framför allt med ett högt operationstempo både för oss och för våra afghanska kolleger.
Men vi ska ta allt i rätt ordning. Starten för oss var den omfattande träningen under Livgardes-tiden. Man måste ha i åtanke att ”Den som misslyckas med att förbereda sig – Förbereder sig för att misslyckas”. När vi nu ser tillbaka på insatsen kan vi i flera stycken skänka en tacksam tanke till de instruktörer som gjorde sitt bästa för att vi skulle vara väl förberedda.
FS20 har varit med om att genomföra några av de större gemensamma operationerna som någonsin har genomförts i det svensk-finska ansvarsområdet tillsammans med våra afghanska kollegor. Vi har tillsammans med den afghanska militären och polisen planerat och genomfört operationerna. På så vis har vi bidragit till varaktigare effekter i operationerna och en kapacitetsutveckling inom de afghanska säkerhetsstyrkorna. Vi har alla tillsammans, såväl resurser ur PRT MeS som ur OMLT bidragit till detta och det kan vi vara stolta över eftersom det är en del i en bestående utveckling!
Under insatsen har det utvecklats ett mycket gott samarbete med den civila delen av PRT MeS. SCR-organisationen är under utveckling och arbetet tillsammans med de individer som finns på plats vid Camp Northern Lights har genomsyrats av en ömsesidig respekt för varandras arbete och en ambition och vilja se till helheten vid all planering så att vi kan leverera bästa möjliga effekt. Givetvis var också samarbetet med våra finska kolleger en förutsättning för en lyckad insats . Trots en del skillnader mellan våra länder så är det så mycket som binder oss samman. Vårt samarbetet har allt som oftast nått den eftersträvansvärda synergi-effekten.
Den effekt vi har levererat i området har bara varit möjlig genom att alla, oavsett befattning, från soldater längst ut på linan till stab och kompaniledningar inklusive OMLT, har gjort sitt allra bästa i varje situation. Detta har skett under pressande förhållanden med en hög hotbild och under en hög arbetsbelastning. Många gånger har en beundrande tanke skänkts till alla som har varit ”därute” väldigt nära verkligheten, särskilt nattetid, och där genomfört beundransvärda insatser under tuffa förutsättningar.
Men det är alltid en risk med militära operationer i ett konfliktområde. Den 15 februari hände det som inte fick hända. Ett finskt fordon körde på en mina och en av våra finska kamrater, Jukka Kansonen, stupade. Alla på plats hanterade situationen och efterspelet med värdighet och med omsorg om de anhöriga och kamraterna. Den finske chefen Mikael Feldts minnestal var mycket gripande. ”Var insatsen värt det här? Jag vet inte, men Jukka var villig att utsätta sig för risken.”
Jag kommer att minnas tillbaka på FS20 med stor saknad och jag tror att många med mig kommer att göra detsamma. Det har varit ett privilegium att få arbeta mot ett bestämt mål tillsammans med så många motiverade, engagerade och ambitiösa medarbetare i en väpnad konflikt, under så lång tid.
Jag är stolt över vad vi har presterat och vi har verkligen stått för effekt tillsammans med andra – afghanska kollegor, finska kamrater, andra Isaf-enheter och civila. Vi har gjort skillnad genom vår insats och vi har skapat mycket goda förutsättningar för att den svensk-finska insatsen även efter oss ska kunna bidra till en fortsatt utveckling av Afghanistan och för dess befolkning.
Alla soldater och medarbetare vid FS20 har gjort en prestation som är ovärderlig och med den attityd som visat sig bidra till det som vi alla under insatsen kunde konstatera: ”GREAT SUCCES!”
Men alla ni där hemma har också varit en del av insatsen, utan Er hade vi inte kunnat genomföra denna insats för den afghanska befolkningen.
Till alla anhöriga vill jag därför rikta ett stort varmt tack för allt stöd Ni har givit oss. Ert stöd har varit vår trygghet ända från första början, via anhörigdagen på Livgardet i november, via blogginlägg och anhörigträffar, till att vi kommer hem igen och medaljeras på Armémuseum. Utan ert tålamod med oss och er vilja att låna ut ”er soldat” till FS20 under denna tid, hade vi aldrig kunnat få denna upplevelse och inte kunnat åstadkomma den skillnad vi de facto har gjort! Tack till alla Er och tack till min egen familj!
Till alla Er vid FS20 vill jag avsluta med det som stod på minnesskölden som alla erhöll som fullföljt sitt uppdrag:
”Tack för Din insats!”
Lycka till i livet och håll kontakten med varandra – Vi tillsammans!
Överste Michael T Nilsson
Chef FS 20
CO PRT MeS/CO SWECON
Tillsammans med chefen FS21 överste Rickard Johansson under överlämningen.
Härmed avslutas FS 20 blogg.
Efter snart sex månader kommer de ca 540 soldaterna ur Afghanistanstyrkan FS 20 åter till Sverige. Under de kommande veckorna löser en ny styrka av förbandet. Hemma i Sverige väntar hemkomstprogram med uppföljningssamtal och avslutning för all personal. Den 3 juni medaljeras soldaterna vid en ceremoni på Armémuseum i Stockholm.
Läs mer om Medaljceremonin 3 juni
Läs mer om uppföljningen av förbandet inför hemrotation
Läs mer om att komma hem från internationell tjänstgöring
Läs mer om Försvarsmaktens information till anhöriga
Följ det inkommande förbandet FS 21 på www.afghanistanbloggen.se
