FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddrar bland inlägg i NSE

Startar morgonen klockan 05:30, påbörjar fotvandringen mot arbetsplatsen, gör ett stopp efter 100m och besöker hygiencontainern. Fortsätter att promenera 500m och är då framme vid arbetsplatserna för NSE*: verkstadstält, förrådstält och stabscontainer.

Klockan 06:00 är NSE redo att ta emot avrustande från FS19 där min uppgift är att kontrollera att vapennumret stämmer överens mellan dokumentation och verklighet. När avrustningen är klar så lotsas FS19-gänget vidare mot invägning, screening och incheckning. De lyfter mot Sverige på förmiddagen.

Norska matsalen får ett besök för lite frukost innan det är dags att ta en tur för att lämna in tvätt. Denna gång ett helt gäng sängkläder som våra gäster har använt. Hinner inte tillbaka till arbetsplatsen innan vår svenske byggledare hör av sig och behöver lite hjälp. Då handlar det om att finnas på plats vid ett pågående bygge på campen där lokalanställda afghaner arbetar. Dessa behöver alltid ha eskort och min uppgift blir att under en timme titta när de murar och gjuter.

På väg tillbaka mot arbetsplatsen träffar jag på Janne, ställföreträdande chef för NSE, så vi äter lunch och gör sedan ett städryck och tömmer alla sopor i anslutning till våra boendetält.

Nu börjar det närma sig ankomst av ytterligare ett FS19-gäng som ska avrusta och åka hem till Sverige på morgonen nästa dag. Efter att fått ett nej på vår förfrågan att förlägga ca 70 stycken för en natt i det tyska transfertältet så kan amerikanerna hjälpa till.

Planen är att de anländer till Marmal under eftermiddag/kväll för en rotationsgenomgång Därefter tar jag med gänget till den amerikanska förläggningen. Första gänget påbörjar den kilometerlånga promenaden och då vi kommer fram vidtar en omfattande administration där amerikanen vill ha nummer och namn på olika listor. Lämnar ifyllda papper och FS19-gänget för att hämta nästa omgång sent anlända. Samma procedur igen, men har nu förberett pappersexercisen så det går lite smidigare denna gång.

Dags att andas ut i VB-rollen när klockan är ca 21:30. MEN, det är då det börjar…

Flyget de skulle åka med dagen efter har fått problem så det är 24 timmar försenat. Strax landar en C-17 fylld med gods som efter avlastning skulle gå tom hem. Efter en anings överläggning så blir inriktningen att försöka få med passagerarna på denna kärra istället.

Nu startar en intensiv verksamhet i MOVCON-spåret (movement control – transportledning) med kontakter med Sverige, besättningen på C-17, tyskarnas handling-verksamhet mm. Samtidigt sticker jag tillbaka till amerikanska förläggningen och försöker samla ihop alla resenärer. Återigen får jag då besöka amerikanen och be om ursäkt för allt jobb för ”ingenting”.

En mycket forcerad verksamhet pågår då vi endast har ca 3 timmar på oss innan C-17 ska vara i luften igen.

All personal på HF (huvudförrådet) väcks naturligtvis också upp för att starta mottagningen av all utrustning och lastning av bagage.

En mycket forcerad verksamhet pågår då vi endast har ca 3 timmar på oss innan C-17 ska vara i luften igen. När vi väl fått ner alla resenärer till avgångshallen så inser vi att screening också ska genomföras och då krävs att MP finns på plats. Nu var det tur att vi hade vår Övlt och Mj med som med övertygande argument och rang fick upp MP från kudden. Skynda, skynda, skynda ut i den just startade sandstormen för embarkering.

Där står vi då ett gäng från NSE och håller tummarna att kärran ska lyfta trots vädret och till slut bär det av. Vi tar oss tillbaka för att skåda ett HF som har sovsäckar, skyddsvästar mm spridda från golv till tak.

Där står vi då ett gäng från NSE och håller tummarna att kärran ska lyfta trots vädret.

Under dessa kaotiska timmar så har Rep under betydligt mer ordnade former sett till att OMLT:s fordon blev väl omhändertagna.

Klocka 02:30 hittar vi tillbaka (i sandstormen) till våra boendetält för några timmars sömn.

Så är det bara att invänta nästa ovanliga dag…

(NSE betyder National Support Element och är den nationella stöd har till uppgift att stödja den svenska kontingenten med bland annat transport, logistik och mekaniker. Funktionen och personalen är grupperad på den tyska campen Marmal).

Läget vid NSE (National Support Element)

NSE är den del av den svenska kontingenten som ansvarar för det bakre underhållet och är ”livlinan” hem till Sverige. Vi består av olika specialister organiserade på en stab, en verkstad och ett förråd. Staben hanterar det svenska logistikstödet och redovisningen av materielen, campärenden, transporterna till och från Sverige av gods och personal samt ekonomi och post. Reparationstroppen svarar för alla större reparationer av fordon, vapen, sambandsmateriel m.m. Dessutom ingår det en hjulfordonsbärgningsgrupp. Förrådsgruppen hanterar all extra materiel, drivmedel och ammunition.

En del av personalen på NSE påbörjade sin utbildning redan i mitten av maj. Under hösten har vi sedan haft ett antal inryckningar och genomfört olika fack­utbildningar. Förutom på Livgardet i Kungsängen har vi haft personal på utbildning i Uppsala, Karlstad, Skövde, Halmstad Göteborg och Enköping. Det var i slutet av september som alla i NSE samlades på Livgardet för att påbörja den gemensamma förbands­utbildningen, dvs vapentjänst och strid. Syftet med utbildning är att vi ska få en hög personlig färdighet i självskydd och att kunna hantera både vår personliga utrustning och den gemensamma gruppmaterielen. Först då kan vi fungera som ett förband. Förbandsutbildningen avslutas i Marma, mellan Uppsala och Gävle, med ytterligare tillämpningsmoment inkl skarp­skjutningar både i dagsljus och i mörker. Detta är väldigt viktigt för vårt förtroende både för oss själva och för våra kamrater i förbandet.

Jag som chef för NSE kan med glädje notera att vi har nått ett gott utbildnings­resultat. Förbandet är efter en noggrann rekrytering sammansatt av en stor blandning av personal från Skåne till Norrbotten. Vi har både män och kvinnor, försvarsmaktsanställda (både officerare och civila) och privatanställda, unga och lite äldre, de som gör sin första mission och de som har gjort många. Vi har en medelålder på ca 39 år och har i snitt gjort 1,5 mission. Alla har med sig en stor kompetens som vi nu kombinerar med en mycket bra utbildning. Detta tillsammans med en god stämning, vilja och motivation gör att jag känner ett mycket stort förtroende för personalen och vår förmåga att lösa våra uppgifter.

Efter den avslutande förbandsutbildningen väntar en veckas välbehövlig ledighet. Därefter är det bara tre veckor kvar för att knyta ihop säcken innan vi börjar rotera ned med de första i slutet av november. Då väntar allvaret när FS 20 tar över ansvaret och vi snart därefter firar jul i en annorlunda miljö.

Utöver detta är det mycket viktigt att alla har ett bra stöd av sina anhöriga. Ni är kanske den viktigaste komponenten för att vi alla ska kunna göra ett bra jobb under stundtals svåra förhållanden. Ni gör faktiskt också en mission, för utan er medverkan och stöd står vi oss slätt. Det är skönt att känna det stödet i ryggen, både för mig och för alla andra inom NSE.

Väl mött på Anhörigdagen!

Jerker Westdahl

Överstelöjtnant och chef för NSE FS20

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2019 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions