FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddrar bland inlägg i OMLT

Nu har OMLT första bigaden genomfört byte av chef. Avgående chefen, Öv Nytröen (NORGE), avlöstes av Öv Eksell (SWE).

Ceremonin genomfördes i strålande vårväder på första brigadens uppställningsplats i Camp Faryab i Meymaneh.

Vid ceremonin deltog chefer ur C.1BDE, PRT MME, NOR NCC, C US enheter i området, chefer och ämbetsmän från de lokala samverkans- och polisorganisationerna. Soldater, NCO:s och officerare ur första brigaden, stod för det största deltagandet. Både avgående och pågående chef, framhöll vikten av att OMLT finns med våra Afghanska kollegor, och stödjer dem i deras strävan att bilda Afghanistans nya armé. ANA är en viktig del i att Afghanistan skall kunna bli en suverän stat.

Chefen första brigaden, tackade avgående OMLT för väl genomfört arbete, och önskade pågående OMLT välkomna.

Senior mentor ur OMLT 209.kåren, Öv Sandartz (GER), gav därefter order om att byta chefer. Efter ceremonin, avåts gemensam lunch med gäster, ANA och OMLT.

vapenv%c3%a5rd-efter-genomf%c3%b6rt-uppdrag-small

Mer än en månad efter starten, är nu operation WAHADAT avslutad. Operationen genomfördes i ett område som är känt för sitt hårdnackade motstånd mot all inflytelse från regeringen.

1.brigaden ANA, har haft ledartröjan från början, från planering till genomförande. Detta har varit den största och mest komplexa operation som brigaden har genomfört sedan den skapades för sju år sedan. Polisen och underrätteletjänsten är också aktiva i hela processen.

Genomförandet, med partnering från både PRT Mazar-e Sharif  (PRT MES) och PRT Meymaneh (PRT MME), har gett eko över hela landet.  Med inga egna förluster i strid, mot mer än tvåhundra ”insurgents” (upprorsmän) som antingen valt att gå med i reintegrationsprocessen,  flytt eller orsakats förluster, visar det att ANA har kommit en god bit på vägen mot en väl fungerande armé. Samtidigt har man gjort stora fynd av ammunition och minor.

Trots oländig och ibland väglös terräng, har soldaterna löst sina uppgifter på ett mycket bra sätt. Transportsätten har varierat, från bil till fots, eller även till häst! Ibland är det faktiskt det enda vettiga sättet att förflytta sig i bergig och väglös terräng. Bitvis har höjden varit över 2000m.ö.h., vilket ställer sina speciella krav på fysisk uthållighet.

Från både PRT MES och MME, har det funnits liaison teams på plats hos ANA hela tiden, vilket har upplevts som mycket positivt av 1.brigaden. Även FPC från RC N har funnits på plats över tiden. För OMLT:s del, har vi haft förmånen att delta i både planering och genom förande, vilket är mycket positivt.  Arbetsuppgifterna skifta, med allt från planering och genomförande, till posttjänst och radiopassning. Eftersom vi är ett litet team, hjälper vi varandra med alla uppgifter.

Våra Afghanska kollegor uppskattar mycket att vi ställer upp på deras valspråk, ”skuldra vid skuldra”. I sin tur ger det också att de visar oss stort förtroende och uppskattning.  Här inser man verkligen värdet av att ha med sig en ryggsäck av bred och bra utbildning, parat med erfarenhet och tålamod!  Genvägar fungerar inte.

Efter operationen återstår att samla på sig erfarenheter, och dra nytta av positiva upplevelser, rätta till brister och svagheter.

Major Lars.

Operational Coordination Center-Provincial, OCC-P, är det samarbetsorgan där koordinering för operationer inom en provins sker. Det är en av de viktigare kontaktytorna som den svenska-finska kontingenten och det svenska Operational Mentoring and Liasion Team, OMLT,  har i sitt arbete med att stötta den afghanska säkerhetsstyrkans, ANSF, säkerhetsarbete.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

På grund av att flera soldater som arbetar i området kring Shibirghan har drabbats av vattenburna sjukdomar ville Logistikkompaniet och mentorn Ludvig Lövgren få svar på vad detta beror på. Hygienofficer Christer Axelsson har därför gjort en hygieninspektion.

 

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Klockan är strax efter sex, solen har precis kommit över horisonten och värmer oss, där vi står och äter frukost ur våra ”grönpåsar”.  Efter att ha varit med och planerat operationen som skall genomföras, är det dags att påbörja framryckningen mot målet, att avlösa förbandet ur ANA som varit placerat i Qush Tepa och Darzab. Samtidigt skall Polisen lösa sina uppgifter. Romeo Lima från PRT MES är en stark del som också är med.  Ger ett bra extra tillskott till Operationen.

När vi åker mot startpunkten, tänker jag igenom planeringen och hur det skall se ut enligt den fastställda lösningen.  När vi möter upp med de andra förbanden, syns det att det alla delar vet vad de skall göra. Grupperingen börjar ta form, precis som det var tänkt.

 

Chefen peppar sina soldater innan striden börjar.

Ingenjörerna börjar sitt tålamodsprövande arbete, när flankskyddet är på plats. Sakta rör hela den långa ormen sig framåt. Som tur är, har vi fint väder. Blå himmel och nästan ingen vind.  Sikten är bra, det underlättar vår spaning efter möjliga hot.

Plötsligt blir det stopp. Alla tittar och lyssnar spänt. Är det stridskontakt? Denna gång var det en IED som upptäcktes av ingenjörerna. Nu måste vi vänta tills det hunnit ta fram den och förstöra den.

Knallen kommer när IED:n sprängs, de är klara, vi börjar sakta röra oss framåt igen. Efter ytterligare någon timme är vi framme vid den första byn. Byborna tittar nyfiket på oss. Det är ganska många månader sedan några soldater kom denna vägen. Polisen kommer fram, går från gata till gata, hus till hus.  Så kommer några av byns äldre fram och börjar prata med polisen.  Plötsligt sätter de sig ner, diskuterar och gestikulerar livligt. Någon kommer fram med en kanna te. Det improviserade mötet slutar i samförstånd.  Stämningen lugnar snabbt ner sig. Andra bybor kommer med vatten och mer te till de andra poliserna och ANA. Alla ser lättade och glada ut. Vi får höra att det har varit jobbigt för byborna med en väg som av och till är minerad av upprorsmakare. De är glada att Afghanska armén och polisen kommer och hjälper dem. En av de äldre kommer fram till min bil och frågar om jag inte vill ha lite vatten. Med hjälp av tolken tackar jag så mycket och visar att jag har så jag klarar mig denna gång.

 

Befolkningen i byarna vi passerade, var generellt sett glada att vägen blev öppnad.

Så här fortsätter det några dagar.  Varje kväll koordineras verksamheten för nästa dag, mellan ANA, RL och polisen. Det gör att man kan rätta till de småfel som dyker upp, utbyta erfarenheter och annan vital information. Då flyter det på bättre nästa dag. De första nätterna är det skottlossning mot våra posteringar eller förläggningen. Då gäller det att snabbt komma i utrustningen och in på sin plats. Ibland har vi möjlighet att besvara elden, ibland inte. Då vi har bra understöd av flyg hela tiden, används detta så fort det finns möjligheter.  Några ströskott har träffat vårt fordon. Det klingar till, ett gnistregn sprakar.  Inga skador, bara lite repor i lacken. Våra Afghanska kollegor kommer och ser hur det är med oss. De visar på sin egen bil, som också har fått träff av ströskott. Ingen skadad där heller. Vi ler mot varandra och är tacksamma för att allt är bra med alla.

Efter några dygn är vi framme vid första basen, Qush Tepa. Vädret börjar nu bli sämre, med snö och regn. Då alla nu är trötta, framför allt de tålamodiga ingenjörerna, som hittat och sprängt ett antal IED:er,  och soldaterna som har svarat för flankskyddet. Nu blir det någon dags vila för alla, innan nästa del av operationen.  Det är inte bara bevakningen som skall skötas, också fordon och annan materiell måste tas om hand. Därefter får kroppen sin del, med tvätt, varm mat och sömn.

En av soldaterna i reserv, vakar över sina kamraters framryckning.

Nästa dag forsätter uppföljning och planering av fortsättningen av operationen. Så här långt, har alla haft stort tålamod och följt givna order helt och fullt.  Från att börja med jordbrukslandskap, är vi nu inne i bergsterräng, med smala och djupa dalar. Snön ligger på topparna, vi har sikt på upp emot mer än 10 km, när det är som bäst. När anfallet gå vidare, kan vi se motståndaren försvinna iväg över bergstopparna. Ryktet om flygunderstödet verkar ha spridit sig. Ändå stannar några av dem kvar och börjar skjuta mot våra fordon. Trots en passage med flyget på lägre höjd som varning, fortsätter motståndet. Då fälls bomber mot målet, en bergsrygg utan civil bebyggelse i närheten.  Efter bombningen blir det tyst, framryckningen kan fortsätta.

Efter nästan två veckor är det dags att ta sig tillbaka till starten. Sista fasen av operationen börjar! Så här långt har allt gått bra för hela styrkan. Våra egna förluster är minimala. Styrkan som skall bytas ut är färdig att åka. De har varit på plats i någon månad, och är glada att få åka tillbaka. Fordon är lagade och fulltankade. De bilar som inte kan gå för egen maskin, är upplastade. När hela styrkan är samlad, är det dags. Sakta rullar vi hemåt. Hinner vi på en dag, utan att förivra oss? Spaningen har fungerat bra, de har gett ingenjörerna ett bra underlag. Vi får också en varning: längs en några kilometer lång vägsträcka brukar det bli eldöverfall.  Framryckningen går bra, vi har bra väder och sikt.

 

Bra understöd från luften hade vi så gott som hela tiden

När vi når området med högre hotbild, är alla på helspänn. Plötsligt swoshar det till i luften, en kraftig knall framför oss! Ett rökmoln bolmar upp. IED? Nej, det var ett bomskott från ett raketgevär. Samtidigt börjar motståndaren skjuta med kulspruta och automatkarbin mot oss. Spårljus far förbi då och då. Var finns motståndaren? Målet anges, kulsprutan drar igång. ANA anfaller upp för backen och trycker undan motståndaren, vi kan understödja dem en stund. Var är de, alla hjälps åt att hålla uppsikt på egna förband.  Mycket trafik på radion. Plötsligt en ny RPG knall bakom oss. Fler spårljus far förbi. Eld från två håll. Vi bibehåller lugnet, hittar misstänkta skyttar på långt håll. Nu är det dags att flytta sig ur området, eldgivningen avtar.  Snart är alla ute ur området, ingen blev skadad nu heller.

 

På rull igen....

Efter uppsamling, fortsätter framryckningen. Nu händer inte mer, utan vi når fram utan ytterligare incidenter. Sent på natten kan vi från OMLT 1.BRIGADEN konstatera att den plan vi var med om att utforma, fungerade också i praktiken. En del saker kan förändras till det bättre, men uppdraget är löst. Vi känner oss mycket nöjda. Efter en nattmacka och välbehövlig dusch (efter två veckor!) somnar vi alla lugnt.

Major Lars

OMLT 1.BDE

Efter elva dagars operation i distrikten Qush Tepah och Darzab har soldaterna som varit med kommit tillbaka till sina camper och börjat återhämta sig efter de många striderna.
– Det är viktigt att prata om allt som hänt, säger Fredrik som deltog som förare och combat medic (stridssjukvårdare) under operationen.

– Vi visste att vi skulle få stridskänning och var beredda på att de hade lagt ut IED:er (hemmagjorda vägbomber) längs med vägen, säger Fredrik.

Han berättar om sina upplevelser tillsammans med sjuksköterskan Henrik som också var med under operationen. De har fått vara med om intensiva strider och är trötta men välbehållna.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

kartlasning2

Picture 1 of 15

Dagarna går verkligen fort härnere. Vanligtvis är vi några stycken som börjar dagen med morgonfys, marschträning eller löpning och styrketräning.

Efter dusch är det frukost med utsikt mot bergen.  Därefter är det dags för att träffa våra Afghanska kollegor.

Just nu har vi genomfört ett projekt med att utbilda dem i positionsangivning på karta, något som alltid är viktigt att kunna när du tjänstgör I en armé.

Intresset och engagemanget var det inget fel på. Alla ville verkligen vara med och göra sitt bästa.

Projektet leds av en svensk mentor, med stöd av norska och finska mentorer, tillsammans med tolkar. Det bästa av allt är att resultatet blev over förväntan!

De frågade när nästa tillfälle att träna kommer.

När vi får besök, brukar vi på kvällen bjuda på lokalt tillagad Afghansk mat. Grillad på plats, med färska och naturliga råvaror utan färgämne och kemiska tillsatser, kan det bli bättre?

För de som känner för det (det gör många) avslutas kvällen med ett träningspass och bastu. Gissa om man sover gott efter det!

Vissa saker på campen görs med stöd av lokala hantverkare, annars svarar vi själv för städning, småreparationer och underhåll.  Detta innebär också att var och en tvättar sin egen tvätt, städar sitt eget boutrymme, våra gemensamma utrymme m.m.  Till detta kommer underhåll och vård av våra fordon och övrig matriell.

Nog har vi att göra! Vilket också gör att tiden flyger iväg!

Alltid lika plötsligt brukar min afghanske arbetskamrat övlt Nakibullah (Chefen för 2.Kandak/1.Brigaden/209.Kåren) meddela ”…nu är det möte på gång och jag åker om fem minuter. Kommer du med?” Sällan vet jag vad det är för möte som väntar, var det skall hållas, hur länge det beräknas pågå eller vilka som förväntas komma dit. Ibland finns det tid att beordra eget fordon marschfärdigt men lika ofta är det bara att med yrvaken tolk, hoppa in i ett afghanskt fordon och åka iväg.

Jag har lärt mig att det kan vara vad som helst.

  • Ett stormöte hos provinsguvernören i Sheberghanberoende på ett oväntat besök av polisministern som därefter kan följas av en lika oväntad avstickare till Sar e Pul.
  • Ett stormöte vid NDS (säkerhetstjänsten) till vilket ett par hundra byrepresentanter kommit för att lyssna till säkerhetstjänstens, polisens och afghanska arméns vädjan om samarbete för att Afghanistans fiender inte skall tillåtas att ännu en gång komma till makten. Därefter en oväntad palao-lunch med provinsens makthavare i form av guvernören, NDS chefen, polischefen, OCC-P generalen samt min arbetskamrat chefen för 2.Kdk.
  • Eller, varför inte, en oväntad rekognosering om det skulle vara möjligt att förlägga delar av Afghanska armén i det gamla sovjetiska gasverkets arbetarbostäder.

fyra-fd-insurgenter-small Idag var ändå mötet ännu mer speciellt…

Mitt i förmiddagens stabsarbete kommer övlt Nakibullah instormande och låter meddela: ”Jag måste ner till stan’ på ett planeringsmöte för kommande operation. Det är guvernören som kallat. Kommer du med? Jag åker strax!”
I det läget har jag inte mycket att välja på och inte finns det tid att förbereda något eget fordon. På med skaljackan, New Image (Small) kontroll att mobiltelefonen och pistolen är med. Hämta tolken och så in i baksätet på Nakibullahs Ford Ranger och iväg.

fyra-ins-far-traditionell-rock-av-guvernoren-small Snön som kom under natten är borta men tidigare var det halt vilket en ANA HUMWEE som ligger på taket vittnar om. Soldater håller på att försöka vända bilen på rätt hållmed hjälp av en lastbil med vinsch. Vi anländer till guvernörens residens där säkerhetsvakterna som vanligt fäller upp bommen och som vanligt öppnar porten så att vi kan parkera på gårdsplanen. Ett bord med vit dukpå gårdsplanen är det enda som bryter mot normalbilden. Ut ur bilen och in i huvudbyggnaden. Upp på andra våningen som flera gånger förut och in i guvernörens arbetsrum.
Där återfinns som vanligt kända ansikten i form av vice guvernören, NDS-chefen, polischefen och generalen från OCC-P. Inget te serveras hinner jag reflektera över innan guvernören själv anländer. Lika plötsligt som vi åkte iväg lika plötsligt går vi ut på gårdsplanen.

Nu är (plötsligt) gårdsplanen halvfull av äldre skäggiga män som står uppställda i öppen fyrkant med öppningen mot bordet med den vita duken varpå man nu även fått fram en afghansk flagga. Genom tolken får jag reda på att man väntar att några dushman (fiender) skall komma och överlämna sig själva och sina vapen. Efter en stund öppnas porten ut mot gatan och in kommer fyra skäggiga beväpnade män. En med kalasjnikov (automatkarbin), en med PKM (kulspruta) och två med RPG (raketgevär). Automatkarbinen med magasin och kulsprutan med kassett. Provinsens representanter, som tidigare samlades i guvernörens rum, tränger sig fram för att med fasta handslag välkomna insurgenterna. Så gör naturligtvis även jag tillsammans med Nakibullah. Strax tar de beväpnade plats vid bordets ena sida och provinsrepresentanterna vid den andra. Vapnen läggs ned med mynningarna riktade mot dem själva och efter bön håller guvernören ett kort tal där han tackar de numera f.d. insurgenterna för att de valt rätt. De f.d. insurgenterna får varsin traditionell afghansk rock över axlarna av guvernören själv och ledsagas sedan in i huvudbyggnaden.

ett-av-husen-i-fd-sovjetiska-arbetar-lagret-small Efteråt visade det sig att Nakibullahhade varit lika ovetande som jag om vad för ett möte vi kallats till.

Text:  övlt Gustaf
Senior Mentor OMLT Kandak

Då afghanska skolor har lov under stora delar av vintern har Hayat 9 år sedan någon vecka varit med pappa på jobbet. Pappa är chef för 2.kandak, grupperad i Sheberghan.

Hur livet ter sig för Hayat är inte lätt att utröna, men han är alltid glad och full av upptåg.

Han håller soldater, underofficerare och officerare igång. Under senaste veckan har han jobbat hårt för att lära sig cykla och häromdagen så lossnade själva cyklandet.

start-med-bank

Kvar är nu att själv komma igång, anpassa farten till rådande förhållanden samt att få till ett kontrollerat stopp. Som synes på ena bilden är uppfinningsrikedomen stor för att själv kunna komma igång. Metoder för att stanna är bl.a. att använda en betongvägg, ofta i kombination med missbedömning av vilken fart som är lämpligt. Men inga ledsna miner för detta utan Hayat är mycket tålig och uthållig i sitt cyklande. Nu bör det nämnas att förhållandena för cykling rent generellt inte är de mest gynnsamma, då stora delar av vår gruppering består av grov makadam. Hayat har dock funnit två platser som är bra. Den ena är 70 m asfalterad väg innanför infarten till vår gruppering och den andra är en betongplatta på 20 x 100 m. Nackdelen med den första är att det står stora 3 m3 farthinder på asfaltvägen och att den andra har en husvägg längs hela sträckningen på 100 m.
stopp-med-vagg

Under gårdagen utspelade sig en kort men intensiv strid mellan Hayat och en ANA-soldat. Hayat avgick med seger och ANA-soldaten togs till fånga och avtransporterades med händerna över huvudet.

Hayat läser tolv ämnen i skolan, bäst tycker han om att lära sig dari. Han tycker även om att rita och måla, då främst stridsvagnar, stridsflygplan, vapen, träd och landskap. När han blir fange stor vill han bli helikopterpilot på en stridshelikopter, så att han kan flyga mamma och pappa dit de vill. Han vill inte bli kandakchef.

Efter att ha visat ett litet fotoalbum på mig själv och min familj där vi sysselsätter oss med olika fritidsaktiviteter under årets olika årstider så tror att jag att pappa kandakchefen kommer att få bege sig på fisketur med sin son när vädret och tiden medger detta. Hayat har aldrig fiskat. Annars så blev han mycket nyfiken och imponerad av ett foto på familjen framför ett dinosaurieskelett. När vi språkats lite så är det tydligt att han har god koll på dessa förhistoriska djur. Jag visade även ett fotografi där jag och några av mina vänner fick förmånen att träffa brandmannen Lars Gustafsson, som i början av 80-talet brännskadades svårt vid en gasbrand i Göteborg. Hayat tyckte att han såg farlig ut, men efter att vi pratat lite fram och tillbaka så insåg han nog att Lars inte är farlig. Vi tittade även på bilder från luciafirande när mina barn var mindre. Vi kom då in på den kristna högtiden jul. Som del av förklaring av högtiden sa jag att de flesta barn får många presenter på julen. Hans spontana kommentar var: ”Mycket bra”.  Jag tror nog att Hayat har lite att fundera på om hur livet ter sig för barn i Sverige. En sak är säker och det är att pojkar i Afghanistan och Sverige leker ungefär samma lekar och nog har ungefär samma tankar om framtiden.

hayat Hur livet för min lille vän kommer att gestalta sig får tiden utvisat. Hayat betyder enligt uppgift liv/livet.

Bosse
Mentor och skribent

OMLT ska ju mentorera sina afghanska motsvarigheter inom afghanska armén (ANA) och det sker under olika former och mötessammansättningar.

Härom kvällen så bjöds stabschefen (XO) för 1.brigaden på 209.kåren ANA och chefen 2.kandak på 1.brigaden ANA in av sina respektive mentorer till ett planeringsmöte på OMLT 2.kdks grupperingsplats. Då mentorerna vid flera tillfällen tidigare åtnjutit den afghanska gästfriheten passade vi på att denna kväll bjuda på middag i samband med mötet.

imgp0092-small Vi hade denna gång valt att hålla mötet mycket informellt. Långt ifrån och väl undanskymt från andra intressenter som vill vara med och styraANAs verksamhet . Mötet inleddes med middag. På menyn denna kväll fanns grillad oxfilé, ljummen potatissallad med lök, chili, olivolja, nätmelon, getost och hemslagen aioli tillsammans med naanbröd som stekts i olivolja och vitlök. Till efterrätt så bjöds fruktkaka gjord på vetedeg av övlt Gustaf.

Efter måltiden vidtog mer allvarsamma diskussioner för att bli ense om den taktiska situationen ute i ansvarsområdet, taktiska begränsningar och möjligheter samt tankar om hur den taktiska situationen kan komma att utvecklas under kommande sexmånadersperiod.

Mötet avlöpte väl och det är återigen bevisat att vägen till en människas hjärta går via magen.

Bosse

Mentor, kock och skribent

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2017 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions