FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Bläddrar bland inlägg i PRT-MeS

Även i Afghanistan firar vi påsk! Det känns på något sätt extra viktigt att hålla på traditionerna när man är så långt hemifrån. De få träden/buskarna som finns har pyntats med färgglada fjädrar. På påskafton bjöds vi på grillat lamm med rödvins/vitlökssås av de fantastiska kockarna i köket. Jag som normalt sätt inte äter lamm tycker att kockarna gör fantastiskt goda lamfiléer här och i lördags var det inget undantag.

Under dagen målades 80 st ägg av soldater ur olika enheter som sedan pyntade matsalen. På påskdagen findukades det i matsalen med röd duk och en massa färgglada fjädrar, ägg och ljus. På kvällen fick vi den efterlängtade påskbuffén som inte gick av för hackor! Ägg, räkor, olika sorters sill, Janssons frestelse, lax i olika former, köttbullar, kycklingklubbor mm. I VIP-rummet hade det även dukats upp ett gigantiskt buffébord med tårta, cupcakes och en massa godis. Tror inte att någon gick hungrig ifrån matsalen. Dagen avslutades i matsalen med 3:e avsnittet ur dokumentären Krig för Fred.

/Denise

 

 

I Afghanistan måste alla hjälpas åt för att nå de gemensamma målen. Utrikesdepartementet begärde, via högkvarteret, stöd med transport av UNAMA:s (United Nations Assistance Mission in Afghanistan) medarbetaren som dödades förra fredagen i attacken mot FN-kontoret.

sam_0623-small

Präst, militärpolis och NSE ur FS20 arrangerade förberedelserna som krävdes för transporten av kistan.
I tisdags åkte FS 20:s präst ner till Kabul för att ta emot kvarlevorna inför transporten mot Sverige via Mazar-e-Sharif.
– Det känns gott att alla hjälper till för att Joakim Dungel ska få komma hem till sina anhöriga, säger fältprästen Daniel Breimert.
– Utrikesdepartementet och chefen för den civila representationen har haft ett gott samarbetat med soldater och officerare. I arbetet har det inte spelat någon roll vem som är civil och vem som är militär; alla har dragit sitt strå till stacken, säger Provost Marshall kapten Philip Scheynius

Under morgonen den 6 april fördes Joakims kvarlevor upp på ett  norskt flygplan. Tillsammans med den döde norska kollegoan fördes de hem till Skandinavien. Med på planet fanns Deputy Director för UNAMA Human Rights Unit, James Rodehaver som följe av kvarlevorna.

Text: Mikael Wallentin Åström
Foto: Philip Scheynius

Äntligen fick vi till det!  Fredagen 11 mars blev en gemensam vårddag för stabens fordon.

Till skillnad från övriga enheter i FS 20 finns inga förare på staben utan endast stabsmedlemmar men vårdansvar. Vaddå det är väl ingen skillnad? Nja är du förare har du anvisad vårdtid för ditt fordon . Tillhör du staben och har vårdansvar så är det en uppgift du ska lösa tillsammans med allting annat….

Så denna dag blev ett så speciellt tillfälle att det, till allas glädje, firades det med tårta.

”Alla” var med……..

Ola kan skruva mer än radioapparater.

 

Jan är inte bara duktig på kamera. Blivande motorofficer kanske???

Peter gladdes av att det inte fanns några otrevligheter under bilen.

Nu kan stabens fordon rulla en vecka till – till nästa vårdtillfälle -  men då blir det ingen tårta!

Så har ytterligare en dag passerat i FS 20 mission.

Hälsningar från oss alla här nere till er alla där hemma

genom

CTO och MTO

 

Man brukar säga att en huvudstad i ett land ska spegla resten av landet, och ska man säga något om Kabul så kan man bara konstatera att det stämmer i Afghanistan.

Staden ligger som i en gryta, omgiven av höga berg där topparna fortfarande är snötäckta. Inne i staden är det bitvis rent och prydligt och på sina ställen ofattbart smutsigt och trångt. Trots mångfalden i en asiatisk huvudstad, kan man ändå inte upphöra att förvånas över att mitt i staden stöta på en flock getter som glatt låter sig ledas av en leende herde.

I den här staden hade jag och min kollega Ulrik nöjet att vistas under knappt två veckor i februari. Syftet med vår vistelse var att delta i en kurs i COIN-strategi (Counter Insurgency) tillsammans med andra nationer inom ISAF, samt med afghanska armén.

Diskussionerna var många och stundom heta, men jag tror att vi alla lärde oss något som gör att vi tillsammans kan göra vårt arbete lite bättre för de afghaner som vi är här för att hjälpa. Viktigast var kanske att få afghanernas syn på sin situation och inte bara vårt västerländska tankesätt.

Drottningens palats

På den amerikanska camp där vi bodde påmindes vi ständigt om forna dagar i Afghanistan där man hade möjlighet att bygga vackra palats för kungligheter. Eller vad sägs om drottningens palats med utblick över Kabul. Här har både kungligheter, Sovjetiska högkvarteret, talibaner och krigsherrar regerat. Tyvärr har de gått ganska illa åt palatset som nu är ganska nedgånget.

 

Utsikt över Kabul

– Vi är en ung organisation. Den afghanska nationella armén (ANA) grundades för sju år sedan så vi kan inte agera som en gammal organisation. Det går framåt men vi behöver fortfarande hjälp. Det sa general Farouk, brigadchef för ANA:s tredje brigad i norra Afghanistan när han träffade ledamöter ur den svenska riksdagen på besök i det svensk-finska ansvarsområdet i början av veckan.

– Viljan och moralen finns men vi behöver utrustning och träning. Och när kvaliteten ökat kommer det internationella samfundet inte behöva bära lika tungt ansvar i Afghanistan, fortsatte generalen.

Den tredje brigaden har bara varit operativ i knappt ett år.
-Vi hade inte kunnat åstadkomma våra framgångar utan stödet från PRT MeS (Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif). Vi jobbar sida vid sida i våra operationer.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats

Försvarsutskottets ordförande Håkan Juholt (s) tillsammans med general Farouk chef för 3e brigaden i 209:e kåren i den afghanska armén.

 

Från PRT MES deltog jag och Lena. Vi blev upphämtade på Camp Northern Lights kvart i sju av två amerikanska Female Engagement Teams från Camp Spann. Det ena teamet sätts upp av Nato Training Mission to Afghanistan och det andra av 40:e ingenjörsbataljonen. Vi anlände till polisstationen och hälsade på generalen. Eftersom anslöt kvinnliga gränspoliser till polishögkvarteret, de flesta arbetar till vardags i Heyratan som ligger vid gränsen till Uzbekistan eller på flygplatsen i Mazar-e Sharif.

När alla anlänt började firandet. Många betydande gäster höll tal, bland andra vice provinsguvörneren, direktören för Department of Women’s Affairs i Balkh, områdeschefen för Afghan Border Police och medlemmar ur provinsrådet. Talespersonen för kvinnor inom gränspolisen höll också tal samt chefen för det Female Engagement Team som Nato Training Mission sätter upp. Talen handlade om att internationella kvinnodagen firar hundra år idag samt om att kvinnor och män måste arbeta tillsammans för Afghanistans utveckling. Det faktum att att det är första gången som internationella kvinnodagen firas på en polisstation i Afghanistan uppmärksammades också.

Efter ceremonin fick Lena och jag tillfälle att sitta ned med de kvinnliga gränspoliserna och prata. De berättade att huvuddelen av dem arbetar i säkerhetskontrollerna där de söker kvinnor vid gränsen mot Uzbekistan samt på flygplatsen i Mazar-e Sharif. Några arbetar på kontor med administration. De tycker om sitt jobb och är stolta över att arbeta för gränspolisen i Afghanistan.

/Anna

 

Som ”Acting Senior Swede” på Camp Marmal fick jag möjligheten åka med när den norske stabschefen på RCN (Regional Command North), brigadgeneral Hals, skulle hälsa på personalen i det svensk-finska ansvarsområdet.

Vi embarkerade två helikoptrar på morgonen på Camp Marmal. Först flög vi till Camp Monitor i Sheberghan där chefen för Romeo Lima (andra skyttekompaniet) mötte oss. Vi träffade en del av personalen och gjorde en rundvandring på campen som till stora delar är en byggarbetsplats.

En styrka ur ”Sea Bees” (US NAVY Engineers) håller samtidigt på att bygga färdigt helikopterlandningsplatsen utanför. Vi mötte även representanter för ANA (Afghan National Army). Jag fick också chansen att prata lite med fortifikationsofficeren Joakim.

Efter ett par timmar var det dags att flyga vidare till Sar-e Pul för att hälsa på tredje skyttekompaniet (Sierra Lima). Det blev en träff med personalen samtidigt som vi åt en sen lunch.

Därefter drog vi österut för att hälsa på provincial office i Aybak i Samangan. Den finske chefen på plats tog emot och redovisade läget.

Jag hade samtidigt uppgiften att förlänga kontraktet med de två lokala husägarna som vi hyr av, när jag ändå hade vägen förbi.

Efter väl förrättat värv var det bara att invänta helikoptrarna igen en bit från PO:t. Flygningen gick både över bergen och över den släta öknen. Över bergen var det en fin utsikt genom den öppna bakre dörren.

PRT MeS runt på 8 timmar = en mycket bra och intressant dag!

Gott Nytt År hälsar

Övlt Jerker Westdahl

Chef NSE FS20

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2017 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions