FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan

En anhörigblogg för FS20

Just nu byggs en ny bas i området kring Hazrat-e Sultan norr om staden Aybak i provinsen Samangan i det svensk-finska ansvarsområdet. I slutet av maj kommer en helt nyutexaminerad afghansk bataljon (kandak). Därför pågår också förberedelserna för hur Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif:s (PRT MeS) samverkansgrupp, som tidigare var baserade i centrala Aybak, skall gruppera tillsammans med den nya bataljonen och de tyska enheter som skall vara mentorer.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

NATO-medaljen har blivit utdelad för andra gången på NSE:t. Denna medaljering uppstod då vissa av oss var hemma på leave och inte kunde närvara vid det första tillfället.

Pelle, Martin, Henrik, Emil, Thomas, Anders, Karin, Rickard och Jimmy fick varsin medalj och sköld under cermonin. Medaljen delades ut av C NSE FS20.

Medaljörerna

Medaljörerna

 

Även Logoff Jan och Logass Birgitta fick en utnämning under kvällen. De går numera under namnen Basil och Sybil.

Kvällen avslutades med en gemensam middag på vårt soldäck. HF stod för den fantastiskt goda grillningen som bestod av oxfilé och fläskkotletter. Till det serverades det potatisallad, bröd, vitlökssmör och grönsallad från köket på CNL.

Vi hade kvällen till ära fått en alldeles egen privat trubadur i form av Fredrik från Syscon. Han var helt suverän och spelade gitarr och sjöng under kvällen. Under tiden vi satt och åt den goda grillbuffén och lyssnade på musiken kom känslan av en svensk sommarkväll och den medförde lite extra längtan hem.

Niklas och Jan på HF stod för grillningen, vilket de gjorde med en guldstjärna i kanten.

Niklas och Jan på HF stod för grillningen, vilket de gjorde med en guldstjärna i kanten.

Fredrik underhöll oss hela kvällen.

Fredrik underhöll oss hela kvällen.

  

Det inte många dagar kvar tills vi kommer hem. Förhoppningsvis blir det vila för några av oss medan andra går på och börjar arbeta direkt. Medaljen kommer i alla fall vara ett minne för livet på den upplevelsen och erfarenheten vi alla har fått här.

I byn Ali Zayi, bland låga sandfärgade byggnader och betande getter reser sig en höjd – Ali Zayi Hill. Eller ”Kullen” som den kallas bland de svenska soldaterna i Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif (PRT MeS). Här lever och arbetar delar ur den svensk-finska styrkan i ett område med stora säkerhetsproblem för både den civila befolkningen, civila organisationer och för de internationella och afghanska säkerhetsstyrkor som verkar där.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

FS21

1 comment

Svensk trupp gör skillnad

Svensk trupp gör skillnad i Afghanistan. Det var budskapet från Rickard Johansson, chef för den svenska Afghanistanstyrkan FS 21, när han mötte sina soldaters anhöriga på förbandets anhörigdag.

Läs hela reportaget på Försvarsmaktens webbplats.

Besök FS21:s blogg.

På söndagen strax före klockan 12.00 lokal tid attackerades afghanska säkerhetsstyrkor när de genomförde en större operation i området cirka 40 kilometer väster om Mazar-e Sharif.

Läs hela artikelnl på Försvarsmaktens webbplats.

 

I ett svårtillgängligt område där den afghanska regeringen har litet inflytande har den svensk-finska styrkan nyligen avslutat sin del i operation Wahadat. Operationen initierades och leddes av den afghanska arméns första brigad och syftet var att höja säkerheten runt Qush Tepah och Darzab i Provinsen Jowzjan i västra delen av det svensk-finska ansvarsområdet.

Läs hela artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Tävlingen innefattade samtliga soldater ur FS20 och tävlingarna har bedrivits på olika eneheter vid olika tillfällen under två veckors tid. Alla deltagande vann en T-shirt med FS20 tryck på. Deltagarna fick också lämna ett frivilligt bidrag på en dollar som går till humanitär verksamhet här i Mazar-eSharif, inriktat mot fängslade ungdomar.

Under påskdagen arrangerades det 2 st lopp på Camp Northern Lights à 5 km, dvs 5 varv runt campen, i valfri stil. Starten gick vid 09.30 och igen klockan 16.00. Dessa tider ansågs rimliga när detta arrangemang planerades för 6 veckor sedan och vädret var en aning kyligare än nu. Vem hade kunnat ana att det skulle bli så pass varmt som det faktiskt har varit här de senaste veckorna!? Temperaturen blev under tävlingsdagen uppmätt till +38 grader i skuggan och +62 grader i solen. Och redan 9.30 hade 30-strecket passerats.

Dock hade vi en tapper skara som tog sig runt den ångande asfaltsbanan i solgasset både på förmiddagen och eftermiddagen. Snabbaste tid  hade Anette, Stexkexet på PL som sprang på förmiddagen med en imponerande tid på 21.40. Först in i mål på eftermiddagen var Per Eriksson PL som sprang in på ca 22.30-23 minuter. Både Anette och Per kommer att få varsett välförtjänt extrapris för en mycket inponerande insats i den plågsamma värmen!

/Denise

 

 

Även i Afghanistan firar vi påsk! Det känns på något sätt extra viktigt att hålla på traditionerna när man är så långt hemifrån. De få träden/buskarna som finns har pyntats med färgglada fjädrar. På påskafton bjöds vi på grillat lamm med rödvins/vitlökssås av de fantastiska kockarna i köket. Jag som normalt sätt inte äter lamm tycker att kockarna gör fantastiskt goda lamfiléer här och i lördags var det inget undantag.

Under dagen målades 80 st ägg av soldater ur olika enheter som sedan pyntade matsalen. På påskdagen findukades det i matsalen med röd duk och en massa färgglada fjädrar, ägg och ljus. På kvällen fick vi den efterlängtade påskbuffén som inte gick av för hackor! Ägg, räkor, olika sorters sill, Janssons frestelse, lax i olika former, köttbullar, kycklingklubbor mm. I VIP-rummet hade det även dukats upp ett gigantiskt buffébord med tårta, cupcakes och en massa godis. Tror inte att någon gick hungrig ifrån matsalen. Dagen avslutades i matsalen med 3:e avsnittet ur dokumentären Krig för Fred.

/Denise

 

 

Söndagen den 17 april var det dags för ceremonin då kontingentschefen överste  Michael Nilsson, medaljerade huvuddelen av NSE med NATO Non-Article 5 medaljen för tjänstgöring i Afghanistan.

Vi hade uppställning på taket av det tyska PX:et med fanvakt ur PL och Hindukush-bergen i bakgrunden. Vi var dessutom förstärkta med några ur PL som också har rotation i närtid. G1 biträdde med medaljerna och C MP (MP = Military Photo­grapher eller Military Paparazzi) fotograferade.

 

Inför medaljeringen

Inför medaljeringen

 

 

Fanvakten ur PL

Fanvakten ur PL

 

Medaljering av Stf C HF Mats

Medaljering av Stf C HF Mats

NSE efter medaljeringen med Hindukush-bergen i bakgrunden

NSE efter medaljeringen med Hindukush-bergen i bakgrunden

 

NSE Stab

NSE Stab

 

 

Reptroppen

Reptroppen

 

Förutom medaljen delades också minnessköldarna ut.

De som var på leave kommer att medaljeras vid en annan ceremoni den 26 april.

I skrivande stund är det bara en dryg vecka till hemrotationen efter en lyckad mission!

Jerker

C NSE

 

Vi möttes upp på Karlberg. Jag Welfare Officer, efter två veckors leave, och Lars-Göran, Chef G1 som kom med underlaget ganska direkt från Afghanistan och började sin leave med dessa träffar. Anhörigträffens innehåll bestod av ett bildspel med bilder och text från olika enheter ur förbandet. Därefter en presentation av stress och information kring hur det är för både soldaten och familjen att komma hem. Slutligen gavs information från både fredsbaskrar, soldathemsförbund och invidzonen med all hjälp de har att erbjuda.

Karlberg var första anhalten  med ca 88 deltagare och det kändes tyvärr lite stelt då det var första gången och mterialet inte var ”vårt” utan inlämnat av enheterna. Det var svårt att veta hur mycket man skulle prata till bildspelet och jag körde hela bildspelet själv utan att ha kunnat se hela materialet innan då det var för stort att skickas över nätet. L-G pratade därefter om förberedelser inför hemkosten av soldaterna. Det blev en försöksrunda som slutade i att vi gick 30 min över uppskattad tid på bildspelet och därför drog in rasten för att försöka hålla tiden vilket inte gick trots det. Det upplevdes som jobbigt för de anhöriga tyvärrr att sitta still och lyssna så länge. Men vi drog lärdomar av vårt första uppdrag, utvärderade och planerade om inför nästa anhalt.

Morgonen efter flög vi till Umeå där vi höll andra träffen.

Anhörigträff i Umeå.

Anhörigträff i Umeå.

Vi pratade lite fortare till bildspelet och såg sedan till att ha en välbehövlig paus för både anhöriga och talare. Några av de ca 30 anhöriga hade rest så långt som från Boden, dvs en resa på 30 mil för att närvara på träffen. LG och jag delade på bildspelet denna gång vilket kändes ”lättare”. En soldat ur andra skyttekompaniet fanns med och kunde berätta lite mer kring deras bilder. Efter bra feedback och avsked av anhöriga gick resan vidare mot Umeå tågstation där nattåget till Skövde skulle gå.

Tåget var dock försenat så LG och jag hade en lååång, givande och spännande lördagskväll på stationen, väntandes, medans vi undrade vad alla andra hittade på en kväll som denna.  Till sist klev vi på tåget som tog oss till Skövde. Både jag och LG somnade kvickt in till SJ´s skumpande rörelser. Man blir trött av att resa.

Väntan på Umeå tågstation

Väntan på Umeå tågstation

 

Nattåget mot Skövde

Nattåget mot Skövde

Väl framme i Skövde, med flera timmar tillgodo innan anhörigträffen åkte vi på sightseeing. Efter att ha gjort Skövde runt ett par varv åkte vi upp till Billinge och tittade på utsikten över hela staden .

Utsikt från Billinge.

Utsikt från Billinge.

På eftermiddagen väntade vi en stund utanför soldathemmet i den sköna vårsolen tills vår kontaktperson kom och öppnade. Även på denna träff gick det smidigt och de anhöriga verkade nöjda med den information de fick.  Innan vi lämnade skövde mot sydligare breddgrader fick vi ett fint missionsljus med oss hem att tända i kapellet på CNL. Varje vecka på samma tid tänder de ett ljus för oss i Skövde. Stort tack till soldathemmet för omtanken.

Soldathemmet i Skövde.

Soldathemmet i Skövde.

Skaraborgs regemente, P 4

Skaraborgs regemente, P 4

Anhörigträff i Skövde.

Anhörigträff i Skövde.

Resan till skåne gick bra och sent på kvällen fick vi båda gå och lägga oss i våra egna sängar. L-G somnade nog före mig då jag hade 2 timmars längre resa. Man ska ju bo längst ner i Skåne!

Efter en dag hemma med nära och kära var det dags för anhörigträffen i Revinge, Vid detta laget kunde vi bildspelet som ett rinnande vatten och visste exakt vad som skulle sägas till varje bild så det gick smidigt och lättsamt och vi slog vårt mål med att köra bildspelet på max en timme. Efter 59 minuter exakt tog vi paus och åt en enormt god fika i matsalen som bestod av både rostbiffsmacka och en sanslöst stor kladdkakebit med vispgrädde. Resten av kvällen gick som den skulle och vi åkte därifrån med många hälsningar till nära och kära i Afghanistan från deras familjer.

Dagen efter lämnade jag sverige för att ta mig tillbaka till CNL medans L-G fick stanna och genomföra den sista träffen, repris i Revinge, alldeles själv. Hur kan det ha gått utan mig?!?

Denise, welfare officer

 

Läs mer om att komma hem efter utlandstjänst på Försvarsmaktens webbplats.

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2017 FS20 – Utlandsstyrkan i Afghanistan Design by SRS Solutions